Till A-final
Är inte alls nöjd med dagens insats på ovalbanan. Men som tur är tog vi oss till A-final och får därmed ett nytt försök imorgon.
Damen var övertaggad på framridningen. Fick inte igenom mjukhet och lydighet på det sätt som jag skulle ha velat. Har en annan plan för morgondagens framridning.
Idag var hon inte lika arg på min hand som hon var sist, så något positivt.
Tidsplaneringen höll perfekt, underlaget var bra, det varken blåste eller regna, så inget har jag att skylla på heller. Bara min brist på erfaranhet. Visste faktiskt inte hur jag skulle lösa dom problem som uppstod vid framridningen. Så det var bara att göra det bästa av situationen.
Inne på banan gjorde hon det jag bad om men jag bad hela tiden om för lite. Av någon konstig anledning blir jag paralyserad när jag kommer in på banan och det sitter tre domare där och tittar. Var inte ett dugg nervös, så kan inte ens skylla på det. Men det blir som att inget är tillåtet bara för att någon tittar. Rider rakt fram och bara accepterar det som händer.
Jag åkte häst, blev mer och mer stel för varje varv för jag blev mer och mer frustrerad över att inget blev som det borde. Men hon gjorde som jag bad, men jag bad för lite. Red för fort i korta, ökade för lite i steglängdsökningarna och fesred ökad tölt. Stelheten från mig gick över till damen under mig.
Är inte van att rida med boots på Meyla, men skulle ha skydds boots för att kunna rida på lite i ökningarna och ökade. Men ovan som man är så glömde jag sätta på dem. Kom på det när det var försent att rida tillbaka till stallet och hämta och vågade därmed inte trycka på henne i ökade tempot.
Ja, ja, ny chans imorgon. Massor med bortförklaringar finns det alltid. Imorgon är vi fler på banan och det blir en ny erfarenhet. Hoppas damen är lite trött då så hon inte får springdjävulen i sig. Nya tag, positivt tänkande...
Laddar med ett 50-års kalas ikväll.
Damen var övertaggad på framridningen. Fick inte igenom mjukhet och lydighet på det sätt som jag skulle ha velat. Har en annan plan för morgondagens framridning.
Idag var hon inte lika arg på min hand som hon var sist, så något positivt.
Tidsplaneringen höll perfekt, underlaget var bra, det varken blåste eller regna, så inget har jag att skylla på heller. Bara min brist på erfaranhet. Visste faktiskt inte hur jag skulle lösa dom problem som uppstod vid framridningen. Så det var bara att göra det bästa av situationen.
Inne på banan gjorde hon det jag bad om men jag bad hela tiden om för lite. Av någon konstig anledning blir jag paralyserad när jag kommer in på banan och det sitter tre domare där och tittar. Var inte ett dugg nervös, så kan inte ens skylla på det. Men det blir som att inget är tillåtet bara för att någon tittar. Rider rakt fram och bara accepterar det som händer.
Jag åkte häst, blev mer och mer stel för varje varv för jag blev mer och mer frustrerad över att inget blev som det borde. Men hon gjorde som jag bad, men jag bad för lite. Red för fort i korta, ökade för lite i steglängdsökningarna och fesred ökad tölt. Stelheten från mig gick över till damen under mig.
Är inte van att rida med boots på Meyla, men skulle ha skydds boots för att kunna rida på lite i ökningarna och ökade. Men ovan som man är så glömde jag sätta på dem. Kom på det när det var försent att rida tillbaka till stallet och hämta och vågade därmed inte trycka på henne i ökade tempot.
Ja, ja, ny chans imorgon. Massor med bortförklaringar finns det alltid. Imorgon är vi fler på banan och det blir en ny erfarenhet. Hoppas damen är lite trött då så hon inte får springdjävulen i sig. Nya tag, positivt tänkande...
Laddar med ett 50-års kalas ikväll.
Kommentarer