Jemthagen

Vågar man ropa Jippie?! Det har gått 2 veckor idag från att behandling/medicinering sattes in. Alla sår har läkt, några skorpor kvar. Speciellt en stor på nosryggen. Helt otroligt vad pälsen växer fort. Från att ha varit helt rakad/uppfläkt på hela ganaschen, så är all päls nu åter. Behandlande veterinär, från Distriktsveterinärerna, ringde häromdagen. Tycker det är fantastiskt att dom har tid/tar sig tid till uppföljning. Man har ofta följdfrågor. Har själv en, om den stora skorpan på nosryggen?? Men ställde den inte för jag var väldigt ofokuserad, när hon ringde. Var ju på tävlingen i Umeå. Mitt i stressen.  Men undrar lite vad jag ska göra med skorpan. Antar att den får sitta kvar och lossna själv med tiden. Alla andra skorpor har jag gnussat bort i samband med rengöring. Men denna satt som berget och gör det fortfarande. Bara lite orolig att det sitter kvar något under som man inte kommit åt och kanske börjar växa. Men studerar den dagligen… Ps. Visst ser hennes orakade öra en...

Så här ser det ut idag. Skorpor, skorpor, skorpor… Medicinering, rengöring och tempning. Fortsättning följer.

Jag har varit med om värre men det här är snuskigt. Bara tanken på att det bor/bott fluglarver där gör mig spyfärdig. Men mest synd är det om Sandrós. Det måste göra superont när flughuvan klibbar fast i såren. Men tröstar mig med att hon får smärtstillande. Hon får även penicillin mot infektionen. Igår blev hon avmaskad och det ska ta död på larverna. Hon ser nästan brännskadad ut. Undrar just om det växer ut opigmenterad päls efter detta? Febern har släppt. Tar den två gånger om dagen. Tar in henne två gånger om dagen och rengör. Medicinerar på morgonen.

I måndags efter jobbet upptäckte jag ett sår på Sandrós, mellan örat och ögat. Rengjorde såret och igår var det ytterligare ett sår i närheten, dessutom flera ”krustor”. Vid rengöring hittade jag ett sår under käken också. Tankarna gick från bruten käke till rullat sig över en giftig växt. Jag fick inte ihop det. I morse hade tempen gått upp och ganaschen var stekhet. Insåg min begränsning och ringde veterinären. Det ser lika vidrigt ut som det låter. Hon har via ett sår fått fluglarver under huden.  Habronema, sommarsår som orsakas av fluglarver. En avmaskning ska hjälpa. Habronema smittar inte till andra hästar eller till människor. Men hon har även en kraftig inflammation och svullnad som behöver fås bort. Så en penicillinkur och Metacam. Ingen sommar utan skador och veterinärräkningar. Hade nästan hoppats på ett undantag i år, men nej. Sandrós var iallafall jätteduktig med veterinärens behandling. Dessutom är hästar fantastiska om man tar sig tiden till att ”lyssna på dom”. De...

Ska försöka följa under dagen... Intressant förmiddag med sårskador, benbrott, ögonskador mm på em blir det bla kolik.

Idag skulle jag och Stáli ut på en lugn tur i skogen. Rider ganska långt hemifrån och väljer en stig som jag inte ridit på väldigt länge. Tänker på att Stáli säkert aldrig varit just där. Skrittar lugnt för det är ganska halt efter allt regnande.Rider med korta tyglar för att stötta upp, för det går både upp och ner. Plötsligt från ingenstans totalvänder han. Jag hinner inte se vad han blir rädd för men känner hur jag hänger utanför sadeln hela vägen när han gör en 180 graders vändning. Jag hinner tänka, låt mig inte landa på en stubbe, och jag landar mjukt i mossan. Men Stáli drar, rakt ut i skogen. Ungskog, så det är tätt mellan granarna. Fy vad mycket man hinner tänka, fastna inte, slit inte sönder hovar, inga skador. Nästa steg, vilken väg, åh nej, inte ut på bilvägen. Jag försökte följa hans spår men dom var snabbt borta. Började gå tillbaka för att inte gå vilse. Ringde efter hjälp. Skogen är inte stor, antingen kommer man ut i byn, ner till Hårkan eller ut på grusvägen. Jag trod...

Det blev en betäckning till i sommar, så här på sensommaren. Stáli är ju redan skodd för ridning så för att skydda stoet från rivsår, av Stális skor, har vi lindat hovarna.  Rosa, tänkte jag, för att tillverka ett sto. Men ack det gick inte vägen. Stoet ville inte ta emot. Dagen efter lindade jag en rosa och en blå, då tog stoet emot. Könsneutral ville hon vara. Vi får se hur det går. Vi håller tummarna även för det sista stoet, för i år. Stáli har varit fantastiskt snäll att handbetäcka med. Lite fumlig men inga bett och sparkar mot stona. Lättsamt för mig som hanterat från sidan av.

Med 20 hästar på gården så blir det lite sår och annat att behandla under en sommar. Det är så gott som oundvikligt. Oftast är det småsår men ibland lite allvarligare. Dom flesta kan man behandla själv med enkla medel, tvål och vatten, sårsalva, koksaltlösning, jodopax mm Men ibland behövs det mer avancerad vård och då tillkallas veterinär. Hästar är hästar och det händer saker. Sedan har vi alla dessa flugor, bromsar och knott som inte gör livet enklare. Ofta funderar jag och kommer fram till att jag föredrar vinter, det känns som om hästlivet är lite lättare och mindre riskfritt då. Men sen kommer vintern och jag ifrågasätter om inte sommaren är enklare för hästfolk. Jag vet faktiskt inte?! Man kanske inte ska ha häst alls, för att livet ska bli enkelt???

Hur tar man avsked av 15 års vänskap? Så mycket kärlek, glädje, sorg, nära döden upplevelser. Träning, tävling, utmaningar och utveckling. Så mycket som vi gjort tillsammans. Så roligt jag haft. Kämpat i storm, glänst i solsken. Grymt jobbigt och så mycket känslor, tårar, minnen mm. Idag är det dags och det känns inte som om jag ska överleva. Men av tidigare erfarenheter vet jag att jag gör det, men det tar tid att kravla sig upp igen. Det har inte gått ens ett år från det att jag tog bort Meyla. Jag som skulle bli "gammal" tillsammans med dessa två. Vad hände? Vem bestämde något annat? Vem ville inte lika som mig? Jag har förlorat dom två finaste i mitt liv, någonsin. Ómur köpte jag som föl från Island. Var på jakt efter ett sto med hans stamtavla. Men det blev en hingst och jag har inte ångrat mig en dag. Så mycket jag har fått uppleva och så mycket roligt vi gjort tillsammans, så mycket han lärt mig. Ända in i det sista. Lika fantastisk i skogen, som på kur...

Idag var jag och Ómur iväg till veterinären. Pga att hans rörelsemönster inte varit sig likt dom senaste veckorna. Har inte riktigt kunnat sätta fingret på problemet, men något var det. Böjd utan anmärkning men vid ultraljud visade det sig att han hade en ny blödning i gaffelbandet. På samma ben som tidigare. Ingen vidare prognos med andra ord. Lite deppig hemfärd och massor med tankar i huvudet idag.

Den nya försäkringen Ridhäst Veterinärvård är laddad med ett attraktivt innehåll för att matcha hästägarnas behov, men också för att bidra till fler långsiktigt hållbara hästar.  De två största förändringarna är att alla ridhästar nu får möjlighet till rehab i samband med veterinärmedicinsk behandling och att ersättningsnivån för veterinärvård vid hältor inte längre begränsas.  Med ett ökat fokus på rehab tar Agria ytterligare ett steg mot att förbättra hästens långsiktiga hållbarhet och minska risken för återkommande skador. I den nya försäkringen Ridhäst Veterinärvård kan 10 000 kronor av det totala veterinärvårdsbeloppet användas för rehab efter att hästen har genomgått någon typ av veterinärvårdsbehandling.  - I dagsläget skickas hästar hem efter operation eller behandling och rehaben utförs utan veterinär inverkan. Vi är övertygade om att veterinärerna har bästa kompetensen att planera en effektfull rehab för fler långsiktigt hållbara hästar, säger Mikael Theor...

Alla hästar på hemmaplan blev igår vaccinerade. Dessutom kollade vi Stáli i munnen, eftersom han inte varit hemma på länge. Han var fin i sina slemhinnor och hade inga hakar. Vi åkte därefter till Sundsvall för att fira ett födelsedagsbarn. Hotell, utgång, hotellfrukost. Mys. Idag på fm blir det Ikea innan vi återvänder hem. Hästarna ska ju ändå vila. Så ingen brådis hem för det. Ingen rolig tid nu. Bara vi kommer in i oktober så ska Jag börja dansa dansen för minusgrader och snö.

Något är fel med min vän Ómur. Det började för några veckor sedan och eftersom jag har ett återbesök hos veterinären inbokad nästa vecka, så har jag avvaktat med att åka till veterinären en extra resa för att kolla upp detta. Tänkte att jag har tid på mig att utforska lite vad det kan vara. Jag har ridit, longerat och tömkört utan att märka något konstigt. Det knäpper i hans bakknän, men det har det alltid gjort lite då och då. Ungefär som för oss människor att vi har problem med ledvätskan. Det här är alltså inte gaffelbandet, som han har haft problem med tidigare. Gaffelbandet är utläkt och vi har fått sätta igång, inte bara med skrittarbete som vi hållit på med senaste året utan vi har även fått tölta/trava i några månader. Återbesök på detta var inbokat till nästa vecka. Men för ett par veckor sedan började han att få panikattacker i stallgången. Helt oförberett kunde han explodera medan jag borstade eller efter att jag sadlat och höll på att sätta på mig hjälmen. J...

Stressade L i måndags att byta däck på dragbilen och transporten, för att jag skulle ut och åka idag. Så onödigt då vi vaknar upp till ovanstående idag. Men lasta gjorde vi och for. För Ómur var det återbesök och koll av gaffelband och för Freydis var det tandkoll. Det är helt underbart att ha en hingst som är så snäll att transportera med ston. Ibland glömmer jag bort att han är hingst. Får verkligen passa mig. Läkningen hade gått åt rätt håll, men det var inte helt bra. Veterinären hade trott på lite bättre läkning, på nio månader men...  Lite ändringar i renabiliteringen och nytt återbesök om två månader. ”Killen i mitt liv” ska tillbaka som min ”pensionärshäst” men någon passhäst blir han inte mer.

För några dagar sedan kom Meyla hem. Eftersom det inte är något tillfälligt släppte vi in henne till stona på en gång, i dagsljus och tidigt på dagen så vi hade hela dagen på oss att studera hur dom skulle bete sig.. Jag vet att hon inte är någon bråkstake, så det kändes inte alls fel att bara släppa in henne utan någon som helst förberedelse innan. Som förväntat gick hon bara in i flocken och tog sin plats, inge snack inge bråk. Övertydlig i sitt kroppsspråk! Men dom andra i flocken blev tydligen tvungna att göra upp om resten av hierarkin. Mitt i natten stog dom och slogs. Vi har sovrumsfönstret åt andra hållet, så vi hörde ingenting. Men andra hörde bråket. På morgonen visiterade Stina hästarna och det var små blessyrer lite överallt. Meyla dock inte en skråma. Så tror inte hon ens var inblandad. Det är snyggt att kliva in i en flock och bara ta över, men kan man inte också styra upp dom övriga, så dom vet sin plats utan bråk! Det är alltid risker med nya hästar i flocken...

Imorse när jag skulle släppa ut Ómur i hagen och fodra upptäckte jag flera blodfläckar på isen. Ca 3-5 stycken ca 10 cm i diameter, ca 1 meter ifrån varandra. Tog in honom igen och tänkte att jag måste ha visiterat honom dåligt igår kväll. Måste ha missat något sår på benet eller liknande. Tittade igenom alla ben, alla hovar, snoppen, anus, tänder, näsa, ögon, öron. Hittade inget som tydde på att han skulle ha blödigt igår. Jag har ingen aning om vad som kan ha hänt. Är det något annat djur som ätit hörester i hans hage inatt eller har han blödigt väldigt mycket näsblod och inga rester skulle ha synts idag. Skumt och jag får nog aldrig veta.

Som jag berättat tidigare så har Ómur en gaffelbandsskada. Jag ville få ytterligare ett veterinärutlåtande på detta. Inte för att jag trodde att han inte hade det utan av annan anledning. Förra veckan åkte vi då till en annan veterinär som jag anser är mycket duktig. Han gjorde ett nytt ultraljud och konstaterade att diagnosen var exakt den jag fått tidigare, kraftig gaffelbandsblödning. Ordinationen för rehab var också korrekt, skritt i minnst ett halvår till ett år. Det som däremot var ”nytt” var att han även såg gammal ärrvävnad. Skadan han har är både ny och gammal. Ómur på 5-års visning Det som stör mig är att jag var till kliniken i Östersund för fyra år sedan och kollade upp hans gaffelband, med ultraljud. Fick då till svar att allt var i sin ordning. Hans knöl på kotan var förtjockning i huden efter ett troligt slag/yttre påverkan. Idag har dom tyvärr inga bilder sparade på kliniken. Dom är borta?! Enbart journalanteckningar finns kvar. Ómur med tr...

Igår var jag åter iväg till kliniken med Ómur på hans 3:e behandling med stötvågor även kallad shock wave. Stötvågorna triggar igång kroppens eget läkningssystem. Denna gång blev jag imponerad av Ómur, inget lugnande och stod som ett ljus. Lyfte benet lite när behandlingen kom lite för långt ner dvs för nära skelettet (då gör det riktigt ont). Det är ca 500 slag/min. Behandling skall alltid göras muskulärt. Jag min nöt var ju tvungen att fråga om inte jag kunde få prova, dvs på mig själv i tex handflatan. Ajj, det gjorde skitont ända upp i nacken. Det bästa med det hela var att jag satt och klämde mig själv i nacken, höger sida, när jag for in. Hade lite spänning, början till nackspärr. Behandlingen med stötvågor högg till exakt där jag hade ont i nacken, fast jag fick behandlingen i handflatan. Sedan var nackspärret borta på hemvägen. Nu promenerar vi vidare och åker till Valne gård för rehab, vattenband, i september. Han börjar bli ganska jobbig att ha att göra med just nu. Han...

Har en längre tid tyckt att Ómurs trav blivit sämre. Tappat svungen. Har funderat på om vinterns träning gjort detta eller det hårda/torra underlaget!? För några veckor sedan tyckte jag att kan rörde sig orytmiskt i hagen. Sedan kom hältan i trav vid longering. Bokade tid på kliniken. Hade mina aningar redan när jag for in till kliniken då jag börjat få reaktion vid palpation. Han har ett gammalt slag på vänster framkota. Som är kollad ordentligt för fyra år sedan. För att utesluta det så började vi med röntgen och sedan ultraljud. Ultraljudet visade tyvärr det jag befarade, kraftig blödning på gaffelbandet vänster fram. Det värsta tänkbara då gaffelbandet har så otroligt dålig blodgenomströmning och därmed har en väldigt lång läkningstid. Det blir rehab på ett halvår till ett år. Vi har nu börjat med stötvågsbehandling, tre gånger med tio dagars mellanrum. Ersätts inte av försäkringen då det anses vara alternativhandling. Han kommer även att specialskos, bara hovis kommer hem från sem...

Idag var vi iväg till kliniken i Östersund på återbesök med Stáli. Han fick två doser med lugnande och två sprutor kring ögat för bedövning för att dom skulle kunna titta ordentligt. Ögat har ju en förmåga att vilja blinka hela tiden. Stygnen inne i ögat hade läkt fint. Även såren på utsidan men på två ställen fick dom avlägsna stygn som inte ville ge med sig. Han blev friskförklarad med MVG. Pågrund av värmen var vi lite stressade och ville hem fort. Började lasta lite för tidigt. Grabben var inte med på noterna. Trött, groggy och på antihumör. Lastningen gick åt skogen. Han var billig ett tag! Till slut var alla dyngsur (och sur) och Stáli inne i transporten. Ingen bra upplevelse för någon. Han fick stå på stall ett par timmar hemma, för att vara helt säker på att bedövningen lagt sig. Vore trist om han skada sig på nytt för att han inte kände smärta. Nu väntar två månaders vila och sedan nästa etapp av ridning i vinter. Inga fler skador tack!