Trillat av

Idag skulle jag och Stáli ut på en lugn tur i skogen. Rider ganska långt hemifrån och väljer en stig som jag inte ridit på väldigt länge. Tänker på att Stáli säkert aldrig varit just där.

Skrittar lugnt för det är ganska halt efter allt regnande.Rider med korta tyglar för att stötta upp, för det går både upp och ner.

Plötsligt från ingenstans totalvänder han. Jag hinner inte se vad han blir rädd för men känner hur jag hänger utanför sadeln hela vägen när han gör en 180 graders vändning. Jag hinner tänka, låt mig inte landa på en stubbe, och jag landar mjukt i mossan. Men Stáli drar, rakt ut i skogen. Ungskog, så det är tätt mellan granarna.

Fy vad mycket man hinner tänka, fastna inte, slit inte sönder hovar, inga skador. Nästa steg, vilken väg, åh nej, inte ut på bilvägen.

Jag försökte följa hans spår men dom var snabbt borta. Började gå tillbaka för att inte gå vilse.

Ringde efter hjälp.

Skogen är inte stor, antingen kommer man ut i byn, ner till Hårkan eller ut på grusvägen. Jag trodde jag gick mot byn. Jätteförvånad när jag till slut kom ut på grusvägen. Så jag hade villat bort mig fast jag inte upplevde det.

Snälla människor hade engagerat sig och fångat in honom när han kommit ut på bilvägen. Han var på väg hem men hade fått en gård med kohagar i vägen.

Så skönt att få samtalet nästan samtidigt som jag själv insåg var jag var. Blev upphämtad och väl hemma kunde jag visitera Stáli som inte hade några synliga skråmor. Svettig dock.

Jag själv kommer vara öm imorgon...

Det var debutvurpan på Stáli.