Jemthagen

Tänk att vara 5 år få vara med på VM, dessutom ta hem en medalj. Det är stort och det är häftigt och det är ännu häftigare när man kommer ända uppifrån Jämtland och för första gången är ute i den stora vida världen. Han låg 5:a efter exteriörbedömningen och då hade han ändå 8,11 för exteriörern. Brukar säga att man måste ha runt 8,20 för att klara sig på ett VM. Sedan tog han sig till en spännande 4:e placering efter ridbedömningen. 4:e placering är väl det tristaste man kan få på ett mästerskap. På den öppna bedömningen höjde han sig på flera moment. Medans andra som låg väldigt nära inte höjde sig och detta gav en mycket välförtjänt medalj av valören brons. Häftigt! Mamma Muska är ett fint avelssto som går här på Jämthagens beten. Fölar det ena fina fölet efter det andra. Pappa heter Hrimbakur frá Hólshúsum efter Baldur frá Bakka. På VM blev det 8,11 för exteriören och 8,02 för ridegenskaperna. Totalt 8,06. Till VM for han med lite högre poäng. På VM erh...

Vill ha ett ridhus och vill ha en läromästare. Det ena kostar minst en miljon och det andra en halv. Det är inte lite jag vill ha, haha. Wow vilken inspiration jag fick när Mads Hendeliowitz, från Segersta Equestrian , red dessa två 14 resp 15 åriga Grand prix dressyrhästar idag. Mads Hendeliowitz på Weihenstephaner e. Warsteiner, u. Tita, ue. Dwight, född 1998 Vilken känsla, vilken kunskap, vilken underbar förmåga att visa och förklara. Hans hästar har det ganska bra med den inställningen som Mads har till uppväxt, inlärning, skolning, tävling osv. Nu vill jag hem och rida. Har fått lite nya tankar och funderingar att bearbeta framöver. Har haft några riktigt fina konferens dagar. Vet ni, jag har världens bästa kollegor på Agria. Underbara människor. Flamenco 6,  e. Falkenstiern II, u. Haupstutbuch Biene, e. Bergkristall, född 1999

Már som nyfödd, 2008 Det är en speciell känsla att få sitta på sin egen uppfödning för första gången. Már från Jemthagen är i höst 4 år och blev inriden förra vintern. Under ca 8-12 veckor gjordes det första arbetet med honom. Sedan blev han under vårvintern kastrerad. Fick sedan gå med sina gamla kompisar i hingstflocken hela sommaren, fast han är vallack. Anna Mattsson, longerar. Foto Maria Ärnström Nu står han på stall hemma och är lite försiktigt igångsatt under oktober-november. Jag har nu suttit på honom några gånger, förutom longering, tömkörning och promenader längst dom ridvägar vi i framtiden skall rida tillsammans. Mycket ledarskapsövningar innan det är dags för riktigt "ordentlig" ridning. Sommarbete 2010 Det är Hraffas tredje avkomma jag har äran att rida och dessutom Ómurs första avkomma som jag haft möjlighet att rida. Så otroligt roligt och spännande.

Självklart är vi som tar föl på våra ston uppfödare och inget annat. Avlare är något vi börjat använda oss av bara för att det ordet dykt upp i SIFs talspråk, dokument och prisutdelningar. Ia och Denni skrev ett inlägg i senaste numret av Tidningen Islandshästen, jag kan inte annat än hålla med. Trevlig helg!

Är jag en lycklig uppfödare eller bara en lycklig födare?! Det var någon som frågade mig häromdagen om jag inte var lycklig som fött upp en sådan häst som Meyla. Javisst är jag det, tänker på det varje dag. Hon är helt enastående och hon är min. Jag var med när Hraffa betäcktes, jag var med när Hraffa fölade, jag var med när Meyla skoddes första gången och jag var med när hon longerades första gången och jag var med på visning och på VM. Hon har gjort mig så lycklig så många gånger. Men lyckligast är jag nog när jag öppnar stalldörren och ser henne i stallet, med sin fina ljusa man och pannlugg, glad och pigg, eller när hon busar i hagen, hon har överskottsenergi så det räcker till fler. Lyckligast är jag nog i den vanliga vardagen med en frisk och glad Meyla. Hon gnäggar när vi kommer hem och öppnar bildörren, hon vill ha mat... Men uppfödare, nä känner mig mer som en turgumma. Hade tur som hittade Hraffa bland alla ston som Gummi visade oss. Hade tur som bodde i Jämtland, när B...