I helgen var jag på avelsvärdering på Wången. Avelsvärdering av hingstar, andra raser än Islandshästar. Några shettisar, några welshar, men mest av allt nordsvenska bruksnordisar. Läktaren är varje år fullproppad med folk, dock äldre män i pensionsålder. Men jag är lika fascinerad varje gång. Vad gör dom som inte vi gör inom islandshäst, eftersom dom får alla "gubbar" att lämna kaffekoppen hemma och bege sig till Wången. Dricka kaffe, snacka häst och framförallt se årets hingstar. Jag vet inte vad som är annorlunda??? Bedömningen är lika trist som våran, hästarna ställs upp, domarna tittar och skriver sina egna anteckningar. Hästen skrittas, vid hand, fram och åter, hästen travas, för hand, fram och åter. Exakt lika som avelsbedömning av Islandshäst. Publiken får göra sin egen bedöming, ingen speaker säger något högt. Man får inget veta under bedömningens gång (det får man dock senare, vid prisutdelningen). Men våra läktare gapar tomma. Ja, ja, nära och kära är där plus ca t...