Lycklig uppfödare

Är jag en lycklig uppfödare eller bara en lycklig födare?! Det var någon som frågade mig häromdagen om jag inte var lycklig som fött upp en sådan häst som Meyla. Javisst är jag det, tänker på det varje dag. Hon är helt enastående och hon är min. Jag var med när Hraffa betäcktes, jag var med när Hraffa fölade, jag var med när Meyla skoddes första gången och jag var med när hon longerades första gången och jag var med på visning och på VM. Hon har gjort mig så lycklig så många gånger. Men lyckligast är jag nog när jag öppnar stalldörren och ser henne i stallet, med sin fina ljusa man och pannlugg, glad och pigg, eller när hon busar i hagen, hon har överskottsenergi så det räcker till fler. Lyckligast är jag nog i den vanliga vardagen med en frisk och glad Meyla.

Hon gnäggar när vi kommer hem och öppnar bildörren, hon vill ha mat...

Men uppfödare, nä känner mig mer som en turgumma. Hade tur som hittade Hraffa bland alla ston som Gummi visade oss. Hade tur som bodde i Jämtland, när Blær kom hit och hade tur att allt gick bra med fölningen osv osv.

Sedan tror jag att Hraffa är tio gånger bättre än sin bedömning och jag tror också att Blær är en kulspruta på att producera fina avkommor. Ser den ena fina avkomman efter den andra efter honom och alla är så otroligt fina.

Har hört ryktas att det kommer ytterligare en fin avkomma till bedömning i sommar och i min hage föds det fyra Blær barn i år. Det är jag också lycklig över, lika lycklig som jag är över alla min andra hästar.

Hästar gör en människa lycklig...