Vem köpte ponnyn?

En dag när jag kom hem från jobbet, till min sjuka sambo, berättade han att han sett nått avsnitt av programmet Ponnyakuten (konstaterade att han måste ha varit väldigt uttråkad). Han tyckte att jag bara måste titta på ett avsnitt jag med.

Minns att jag gjort ett försök för flera år sedan och redan då blev jag "lite" galen och slutade titta. Men, senare denna kväll, när jag gjort klart stallet och motionerat hästarna, landade jag i soffan jag med. Så praktiskt detta med SVTPlay är, när som helst, kan man se vad som helst, som man inte hunnit med tidigare :)

Sliter mitt hår, som dom där små gubbarna i julfilmen Ferdinan!!! Vad är det för föräldrar som köper ponnyer till dessa barn??? Vill man inte barnets bästa??? Vill man inte ponnyns bästa??? Var gick det så fel??? Varför kan dom inte tillbringa flera år (många år) på ridskolan t ex och lära sig grunderna, varför har man så bråttom att köpa en egen ponny. Föräldrarnas kunskapsnivå kan inte var så hög?!. Det är ju ren katastrof...

Åh, sen har vi dessa förebilder... Ponnyn slår som en galning med frambenen = ingen hjälm, Barnet gråter, rädd och frustrerad = ingen medkänsla bara på:et igen osv.

Lindade grimskaft runt händerna vid lastning, det tycker jag é riktigt toppen, om man vill bli av med lite fingrar i ung ålder.

Okej, dessa "deltagare" har ju tagit hjälp, men det är ju bara en bråkdel av alla dom som är där ute och har dessa problem.

Näe, tack, inge mer Ponnyakuten för mig. Jag blir så ilsken, programmet slukar min positiva energi.

Snor Havrepappans citat: "många hästägare har inte alla hästarna i transporten"
Förresten, har ni inte läst Havrepappans blogg, så gör det. Rekommenderas, för ett gott skratt flera gånger i veckan. Han är helt underbar!!! Länk här >>>