Min finaste Ómur



Som jag berättat tidigare så har Ómur en gaffelbandsskada. Jag ville få ytterligare ett veterinärutlåtande på detta. Inte för att jag trodde att han inte hade det utan av annan anledning.

Förra veckan åkte vi då till en annan veterinär som jag anser är mycket duktig. Han gjorde ett nytt ultraljud och konstaterade att diagnosen var exakt den jag fått tidigare, kraftig gaffelbandsblödning. Ordinationen för rehab var också korrekt, skritt i minnst ett halvår till ett år. Det som däremot var ”nytt” var att han även såg gammal ärrvävnad. Skadan han har är både ny och gammal.

Ómur på 5-års visning

Det som stör mig är att jag var till kliniken i Östersund för fyra år sedan och kollade upp hans gaffelband, med ultraljud. Fick då till svar att allt var i sin ordning. Hans knöl på kotan var förtjockning i huden efter ett troligt slag/yttre påverkan.

Idag har dom tyvärr inga bilder sparade på kliniken. Dom är borta?! Enbart journalanteckningar finns kvar.

Ómur med tre av sina avkommor

Har man gått med en gaffelbandsskada i fyra år, mer eller mindre, så förstår nog dom flesta att det idagsläget är kroniskt. Snacka om smärttålig häst.

Vi kan skritta ihjäl oss, Ómur och jag, Ómur kommer aldrig bli det han varit. Han kommer ev att bli bättre men inte bra. Han är redan haltfri, i skritt.

Ómur med sin fina avkomma Bassi

Vi som skulle bli gamla tillsammans. Det kan vi fortfarande men enbart här hemma i skogen och inte fullt ut.



Detta smärtar och kommer nog ta ett tag för mig att smälta. 

13 år är många år, men hade väl räknat med minst lika många till. Gjort så mycket kul ihop och såg fram emot allt roligt vi skulle göra tillsammans, kurser, tävlingar, fjällen, släde m m.

Hittade fortfarande knappar att utveckla. Senast i juni på tävlingen på Wången. Han bjöd på lite mer varje gång jag lärde mig mer och bad om mer.

Ómur och jag på tävling

Jag vill inte att det ska vara slut, ännu... jag är inte redo för det. Det var inte min plan. Jag vill ha min starka fina Ómur under mig i ur och skur.

Tävling i juni 2018

Snällaste hingsten i världen!


Kommentarer

Usch.. Den där känslan känner jag igen.. allt velande hit och dit, funderingar hit och dit.. "Vad ska jag göra? Hur kommer min häst må?".. Lider med dig..
Sympati. Inte lätta eller roliga saker det där. Du tror inte han håller för ridning framöver?

Populära inlägg i den här bloggen

Hästens skål

Råd efter kastrering av hingst

"Lotagen-träsket"