Kabb(e)leka

I helgen var Leffe observant och hittade Kabbeleka i en av hagarna. Detta är en giftig växt, så därmed river vi den hagen. Som tur är har hästarna inte hunnit gå där i vår. På denna mark har det dock gått hästar i alla tider, vi fick tillgång till den i höstas. Så våra hästar har också gått där några veckor i höstas. Men inte förrän nu när Kabbelekan började blomma insåg vi vad det var som växte där, bland höstens grönska kunde vi inte urskilja den eller känna igen växten.

Eftersom det är en vattenkälla i den hagen som svämmar över på våren och en riktigt blöt sommar och bildar "blötmark" så är det mycket troligt att Kabbelekan för alltid kommer att finnas och trivas där, ingen idé att vi försöker göra något åt den. Vi får istället fortsätta att njuta av denna vackra blomma och inte släppa hästarna där. Hagen är inte så stor och är en hage mellan vinter och sommarhagen, så den hade varit praktisk att ha där och få uppbetad (för syns skull), istället för att det som nu kommer att växa igen, det är frågan om ca en halv hektar.

Så länge hästarna har gott om bete så är det inte troligt att dom äter en giftig växt, men oturen kan alltid vara framme och det är inte lönt att chansa.

Ur Wikipedia:
Kabbleka (Caltha palustris) är en växt med gula blommor som utgörs av 5 fria foderblad. Kronblad saknas. Det finns även en rent vit varietet, 'Alba'. Honungsavsöndringen är inte bunden vid hyllebladen eller ståndarna, utan det är pistillerna, som i en liten grop på vardera sidan av fruktämnet har de sockeralstrande körtlarna. Blomman har en svag doft som påminner om kautschuk. Bladen är hjärtformade och glansigt mörkgröna. Frukterna är flerfröiga fröhus, vart och ett bildat av ett enda fruktblad. De liknar ärtväxternas baljor.

Kabblekan är allmän vid kärr, diken och på sanka stränder där dess saftigt gröna, grova och något klumpiga örtstånd hastigt skjuter upp från de övervintrande skotten och hinner blomma redan i maj. Den finns över hela norden, även högt upp i fjällen.

Förr åts blomknopparna som kapris med salt och ättika, men det är inte att rekommendera då de är svagt giftiga. Kabblekan har även kallats bland annat kabbelök, kalvleka, bäckblomma, bäckros och mjölkros.

Ibland hör man sägas att kabblekan framkallar vårtor, men det finns inga bevis för att så skulle vara fallet. Troligen är det en skröna som spridits för att avskräcka barn från lek vid vatten.

Skall ej förtäras färsk!

Kommentarer

Ulla sa…
Bra bilder! Nu fick jag en bättre uppfattning om hur de ser ut! Bättre bilder än jag hade i min bok!

Populära inlägg i den här bloggen

Hästens skål

Råd efter kastrering av hingst

"Lotagen-träsket"