Nu är det nära...
Nu är det nära. I gryningen satt jag i hagen och var helt säker på att Gígja skulle föla. Hon stonka och stöna, låg ner helt utslagen och så upp igen och ner igen. Verkarbetet har börjat, hon är väldigt spänd i muskulaturen kring bakbenen. Blodådrorna är svälda.
Igår var det första tendensen till vaxproppar. Juvren har varit sprängfyllda i några dagar och bäckenbanden är som dom ska. Allt är klart.
Förra året var Gígja först föderska och höll på med förarbetet i en hel vecka. Gissa om vi var dit och trodde i flera omgångar. Men ändå så fick vi vara med vid fölningen. I år hoppas jag, för Gígjas skull, att det blir lite kortare tid för henne.
Den här gången blir jag lite mer bekymrad, orolig att jag skall missa. Eftersom idag, eftermiddag, börjar bedömningarna på Wången och det blir många av dygnets timmar där på Wången istället för hemma i hagen med Gígja.
Men hon kommer att klara det galant och L är ju hemma.
Igår var det första tendensen till vaxproppar. Juvren har varit sprängfyllda i några dagar och bäckenbanden är som dom ska. Allt är klart.
Förra året var Gígja först föderska och höll på med förarbetet i en hel vecka. Gissa om vi var dit och trodde i flera omgångar. Men ändå så fick vi vara med vid fölningen. I år hoppas jag, för Gígjas skull, att det blir lite kortare tid för henne.
Den här gången blir jag lite mer bekymrad, orolig att jag skall missa. Eftersom idag, eftermiddag, börjar bedömningarna på Wången och det blir många av dygnets timmar där på Wången istället för hemma i hagen med Gígja.
Men hon kommer att klara det galant och L är ju hemma.
Kommentarer