Ovärderliga lilla Frida

Stoet Frida sålde vi för snart 10 år sedan. Det blev en mycket lyckad försäljning. Kul när man lyckas så bra.

Det var ett mycket trevligt sto, snäll som få. Vi köpte henne som andrahäst och en häst som skulle passa sambon (och mig). Ganska snart upptäckte vi att hon bäst passade som barnhäst. Sånna hästar växer inte på träd och dom är värda sin vikt i guld. Eftersom vi inte har barn så blev det ett lätt val att sälja henne vidare. Det gällde bara att hitta rätt köpare som skulle uppskatta henne för hennes fina egenskaper.

Från oss flyttade hon till tvillingsystrarna Johanna och Cecilia, dom var då 11 år. Där fick hon några lyckliga år innan dom växte ur henne och ville vidare i livet. Vi höll kontakten under hela tiden, och fortfarande, och fick nya vänner.

Att en häst inte blir vandringspokal är nog alla försäljares största önskan. Inget man kan styra över, men önska kan man. Det viktiga är att sälja till någon man tror på och inte ha brådis och ta första bästa. Det skall finnas en "kemi" som känns god.

Vandringspokal föll mig aldrig in när Frida skulle säljas vidare. Hon hade gjort stor nytta hos systrarna och tiden går vidare.

Hon fick åter chansen att förgylla en ung ryttare, en riktigt ung, när hon hamnade hos Klara Sätter.

Frida har fått det så otroligt bra igen och gör det hon är allra bäst på - förgyller dagarna för ett barn (roar även mor och far ibland).

På bilden, som jag med tillstånd lånat, ser ni Klara med Frida och en av dom tidigare ägarna, Cecilia.

Cecilia hälsade på sin gamla häst Frida och fröken Klara idag. Det värmer i hjärtat att se denna bild.

Fina Frida 22 år gammal och så otroligt omtyckt 💗