Äta snö...

Idag har jag ätit snö, helt klart och inte så lite heller. Var ute på en härlig ridtur med M (ägaren till hästen ovan).

Det var härligt med pudersnö i skogen och granarna var täckta med ett tjockt lager med snö, vissa grenar var rejält nedtyngda och vi fick ibland rida slalom mellan grenarna. M fastnade med foten i en gren (hon red först), som först släppte ifrån sig ett ton med snö och därefter kom som en raket/katapult rakt i nyllet på Ómur. Ni kan ju bara gissa vad som hände, fort gick det, och sedan landande jag väldigt mjukt, låg i djupsnön och spotta och fräste, med nyllet neråt och benen uppåt, på mage. Ungefär som en vurpa i skidbacken, man har snö överallt, utanpå och innanför.

Ómur den stackarn såg livrädd ut, när jag kravlade mig fram ur snöhögen och inte längre satt på hans rygg. Han förstod ingenting, varför hängde jag inte med när han försökte rädda oss från en anfallande gran? Att vända på en femöring kallas det, händer nästan bara på filmduken.

Åh vad M skrattade gott och mumlade något om en kamera, vad hon nu skulle med den till. Hade en i fickan men sa inget.

M - hämden är ljuv, det kommer mer snö, djupare snö, och vintern är lång, jag har gott om tid på mig!

Det var årets första, enda och sista avsittning detta år.