En skottkärra
För ett par dagar sedan kändes allt så jobbigt, snön försvann, det var mörkt, ont i svanskotan, ridförbud och punka på skottkärran.
Vi är alla så olika och påverkas så olika. Jag blir höstdeppig, trött och grinig av svin-november, om vi inte får snö. Någon annan blir deppig av snön.
Jag är otroligt oekonomiskt, alltid pank, och skulle ha köpt en ny skottkärra pga punka. Min sambo är motsatsen. Han tog med däcket till en verkstad och på 10 min var däcket som nytt och till en mycket mindre kostnad än en ny skottkärra. Hurra för honom!!!
Det bästa av allt, skottkärran gör min dag, jag blir jätteglad av att köra den nu. Den går ju nästan av sig själv med sitt nya däck. Lycklig av något så fånigt! Vet ni varför? Jag körde med det trasiga däcket i flera veckor och det var skittungt.
Olika saker roar oss. Just nu piggar skottkärran upp mina snöfria, mörka, ridfria kvällar.
Men idag har jag haft sällskap. Fanny red Ómur, jag tömkörde Már och Marie red sin Frímann. Kul med sällskap och skönt att vara ute i dagsljus.
PS. Vilket helförvirrat inlägg...
PS. Vilket helförvirrat inlägg...
Kommentarer