Han hette Patrik


I mellandagarna var vi några tjejer som pratade lite häst och hästminnen. Vi kom in på "ryggradsproblem" dvs saker som sitter i ryggraden.

Många av oss svenska tjejer har ridit många år på ridskola. Tjejer, kvinnor, kärringar i min ålder har ev då upplevt en militärisk ridlärare alt ridskolechef. Det var inget ovanligt på 70-80 talet.

Min ridlärare med militärisk bakgrund hette Patrik. Han hade ögon i nacken och en röst som trängde ända in i märgen. Han var grym och skrämmande. Pedagogiken var inte alltid på topp. Mycket av ridningen sitter i ryggraden, men inte enbart det positiva utan även små negativa saker.


Det sitter även i ryggraden att inte rida med spån i svansen tex. Då får man bannor av Patrik. Han var på en som en hök.

Ibland brukar jag skratta åt mig själv. Stressad och vill ut och rida, men måste borsta svansen. Vad är egentligen viktigast, att motionera hästen eller att ha en ren svans? Ibland i väldigt få undantagsfall kan jag smyga ut i mörkret med spån i svansen (bara för att trotsa Patrik), när ingen ser ;)

Kommentarer

Inga-Lill sa…
Underbart och så sant :)
Min dotter som lärt sig rida på 90-talet förstår verkligen inte det här med svansar, haha
Min militär hette Kallin, klädd i överrock och ridstövlar.
Det har tagit mig 40 år att släppa svansborstandet...
MalinS sa…
...och min hette Maria Möller. Med en röst som fick nackhåret och öronen att krulla sig. Men jävlar vad välborstade svansarna var och vad raka i ryggen vi satt!

Populära inlägg i den här bloggen

Hästens skål

"Lotagen-träsket"

Mobila vindskydd