Träning eller förslitning?

Allt detta slit i stallet, daglig mockning, vattenbärning, sopning, fylla transporten med hö, ca 700 kg, last ur allt, fylla transporten med spån och tömma den mm. Är det träning eller sliter det bara ut kroppen?

Var på en riktigt bra föreläsning en gång, med Ulf Johansson. Han påstod att det bara var förslitning och att vi ryttare behöver träna på annat sätt för att hålla för alla dessa slituppgifter i stallet. Jag tog han på orden och började tänka om.

Att bära en spånbal på ena axeln och tro att man är stark?! När man egentligen går helt snedvriden i nacke, axlar, rygg, länd och höfter, kan aldrig vara bra. Bära en höbunt, där du inte kommer åt ordentligt utan får bära 20-30 kg långt ifrån kroppen, väldigt opraktiskt. Vi är helt snedvridna när vi bär en vattenhink/dunk på 20 liter.

Jag har börjat tänka om, där det går. Jag har bytt ut 20 liters vattenhink till 2 stycken 10 liters, bär en i varje hand, jämnvikt. Jag tar skottkärra till både höbuntarna och spånbalarna. Har snökälke på vintern till vatten och spånbalar.

Jag använder oftast pall när jag kliver upp på hästryggen, både från vänster och höger. Detta gör jag av flera anledningar. Skona mina höfter/rygg, hästens rygg och min fina sadel. Jag kanske blir vig av att kliva upp från marken, men den vigheten får jag träna upp på annat sätt. Ibland, när jag sadlar om ute, så kliver jag upp från marken och det är ju ett bra test på att jag fortfarande klarar av det. För jag vill inte använda pallen för att jag inte klarar av att kliva upp från marken.

Jag utmanar inte min styrka, men jag tror att min kropp gillar mig bättre i längden. Dessutom tränar jag på annat sätt flera dagar i veckan för att hålla.