Borta bra, hemma bäst

3-dagars kursen är till ände för denna gång. Som vanligt kanon med allt vad det innebär. Jag är mätt, jag är trött, jag är full av ny energi, ny inspiration, ny kunskap, nya bekanta.

Jag har utvecklats och min häst har utvecklats. Jag är övertygad att Júni är minst lika slut som jag. Han var så glad och kaxig när han kom hem. Tror tom halsen vuxit på honom i helgen, några cm  på längden.

Tre instruktörer, tre dagar, det är helt otroligt. Vilken förmån. Bara att insupa deras kunskap och erfarenhet. Alla tre så olika men ändå ganska lika. Målet är det samma, vägen dit är olika och alla individer helt unika. Det är kul att se ryttare och hästar utvecklas.

Har lärt mig något av dem alla. Vissa saker kommer jag testa redan imorgon, andra om några månader, något kanske om flera år. I fredags sa Gummi något till mig, då ekade Olil Ambles ord plötsligt i mitt huvud dvs något hon sa till mig för kanske tre år sedan. Vissa saker som dom säger känns helt främmande andra bara klickar på en gång. Ibland säger dom saker man blir ledsen för. Det bästa dom säger är det som får mig att börja tänka, själv.

Atli sa något bra idag, bästa är den som är bäst på eftergift. 

Så det är väl bara att lära sig det här med eftergift. Hur svårt kan det vara? Så otroligt jäkla svårt.

Om halvhalten:

Gör du 50 halvhalter per ridpass, 5 dagar i veckan, så blir det 250 på en vecka. 1000 st på 4 en månad. 13000 halvhalter på ett år. Är hästen fortfarande framtung, så har du aldrig gjort en halvhalt?!

Júni har utvecklats enormt i helgen. Det är kul att få vara med på denna resa. Imorse, på vårt förmiddagspass, 3:e dagen, fick vi en krasch och jag fick sådan ågren. Vad har jsg gjort med min unga häst. Släppte ut han i hagen över lunchen och på eftermiddagen tänkte jag enbart markarbeta. Han kom igen och bjöd på lite till. Dom är fantastiska dom små hästarna.

3-dagars bjuder på så mycket mer goda vänner, skratt, dukad mat, massage och annan lyx. Längtar redan till nästa år. Men stopp, det finns ju så mycket annat roligt under året. Längtar till dom regelbundna träffarna hos Gummi i höst/vinter. Kommer bli då givande.

Vackra Wången! När jag var ung hästtjej och bodde i Stockholm. Hade jag en dröm/önskan: att få fara till vackra Wången och se hingstutsläppet med nordsvenska brukshingstar. Innan jsg var stor nog att kunna fara, slutade dom med hingstutsläpp och Wången bytte även inriktning från bruksnordisar till trav och islandshäst. Nuförtiden är Wången, nästan, en naturlig del av mitt liv och jag njuter varje gång jag får vara på Wången. Wången är för mig en magisk plats som vi skall värna om tillsammans. Wången är ett hästparadis som inte går att jämföra med något annat.