Förstörd kväll!?
Idag efter jobbet for jag till Stocke gård för att hämta transporten som var fylld med balar. När jag på hemvägen kom till den branta backen innan Lit, var olyckan framme.
Försent upptäkte jag att en långtradare fått stopp i backen, på väg upp. Han hade börjat glida baklänges och hamnat tvärs över vägen. In i långtradaren hade en bil uppifrån (från mitt håll) kört. Kilat fast under långtradaren. Efter det hade ytterligare bilar hamnat i diket för att undvika samma öde, när dom försökt bromsa in.
Mot detta kom jag körandes med transporten fullastad i nedförsbacken. Ingen fara, han bromsa i lugn och ro. Ytterligare en hästtransport hamnade i samma situation som jag och en personbil med draghundar på släpet.
Amulans, brandbil och polis kom alla i samma veva.
Eftersom detta var alldeles innan Lit, så finns det en annan väg att ta, men det var ca 500 meter innan backen som jag nu befann mig i. Valet var att vänta, backa uppför ca 500 meter eller försöka vända på den alldeles för smala vägen med transporten.
Alla personbilar vände och tog den andra vägen, vi tre med släp valde att vänta ett tag. Bilen med hundarna började backa uppför. Jag gjorde ett försök, men det var för halt och tungt.
Funderade länge på att vända, men det skulle kräva ganska mycket lirkande för att få bil och transport åt motsatt riktning. Min tanke var att inte spärra vägen när ambulansen väl skulle iväg mot stan och sjukhuset.
Efter en timme blev vi tillsagda att ge upp väntan, detta skulle ta tid. Personerna satt fortfarande fastkilade i bilen under långtradaren och det skulle ta tid innan en större bärgningsbil skulle få långtradaren ur vägen.
Säger bara det, är så tacksam att jag tagit mig tid att lära mig att backa med transporten. Även om jag känner mig ganska säker på att backa med transport, på stallplan, gårdplan osv så var detta en pärs idag. Men ur vägen kom jag till slut och hem likaså.
Hästarna fick en väldigt försenad middag och ingen ridning hans det med idag. Men varje gång man påminns om att livet kan ta slut när som helst, så gör inte så små bagateller så värst mycket.
Nu skall jag ut och natta mina hästar, pussa på dom några extra gånger <3
Försent upptäkte jag att en långtradare fått stopp i backen, på väg upp. Han hade börjat glida baklänges och hamnat tvärs över vägen. In i långtradaren hade en bil uppifrån (från mitt håll) kört. Kilat fast under långtradaren. Efter det hade ytterligare bilar hamnat i diket för att undvika samma öde, när dom försökt bromsa in.
Mot detta kom jag körandes med transporten fullastad i nedförsbacken. Ingen fara, han bromsa i lugn och ro. Ytterligare en hästtransport hamnade i samma situation som jag och en personbil med draghundar på släpet.
Amulans, brandbil och polis kom alla i samma veva.
Eftersom detta var alldeles innan Lit, så finns det en annan väg att ta, men det var ca 500 meter innan backen som jag nu befann mig i. Valet var att vänta, backa uppför ca 500 meter eller försöka vända på den alldeles för smala vägen med transporten.
Alla personbilar vände och tog den andra vägen, vi tre med släp valde att vänta ett tag. Bilen med hundarna började backa uppför. Jag gjorde ett försök, men det var för halt och tungt.
Funderade länge på att vända, men det skulle kräva ganska mycket lirkande för att få bil och transport åt motsatt riktning. Min tanke var att inte spärra vägen när ambulansen väl skulle iväg mot stan och sjukhuset.
Efter en timme blev vi tillsagda att ge upp väntan, detta skulle ta tid. Personerna satt fortfarande fastkilade i bilen under långtradaren och det skulle ta tid innan en större bärgningsbil skulle få långtradaren ur vägen.
Säger bara det, är så tacksam att jag tagit mig tid att lära mig att backa med transporten. Även om jag känner mig ganska säker på att backa med transport, på stallplan, gårdplan osv så var detta en pärs idag. Men ur vägen kom jag till slut och hem likaså.
Hästarna fick en väldigt försenad middag och ingen ridning hans det med idag. Men varje gång man påminns om att livet kan ta slut när som helst, så gör inte så små bagateller så värst mycket.
Nu skall jag ut och natta mina hästar, pussa på dom några extra gånger <3
Kommentarer
Jag är uppvuxen på toppen av en sådan backe där frakt av timmer från inlandet till kusten passerade på vardagarna. Minns inga våldsamma olyckor, men väl de timmerbilar som stod på sniskan under vintertid när vi gick hem från skolan.
Du var duktig som trixade dig ur situationen till slut.
Förstår att det blev en liten påminnelse om hur värdefullt livet är och hur lätt det är att ta saker för givet. då e de gott att pussa på de man håller kära!!
kram