Fölningsdags

Igår var jag så himla säker på att Gígja skulle föla. Det tog emot att åka in till jobbet, även för att bara hämta hem lite arbete och jobba hemifrån. Men jag for ändå. Inget hände under tiden och resten av dagen vankade jag omkring som en orolig själ och väntade. Men inget hände.

Vid kvällsfodringen gjorde Gígja något hon aldrig skulle göra, hon lämnade maten och gick till vindskyddet. Då blev jag helt säker på att nu var det dags. Hon ruskade med huvudet, slog med svansen och kliade/tryckte rumpan mot väggen i vindskyddet. Hon var helt klart besvärad, hade smärtor eller liknande. Men inget mer hände.

Kanske stördes hon av min närvaro, så mot min vilja begav jag mig in. Men vi klev upp några gånger under natten, men ingen av gångerna hade det hänt något. Klockan fyra var det fortfarande lugnt och det hade börjat regna, kl sex var marken täckt av ett lager med snö. Det var hur tröstlöst som helst att kliva upp i morse. Inget föl, dödstrött och grisigt väder.