Jemthagen

Det är sällan högt stamboksförda ston kommer till försäljning, men det händer. I våran stoflock går ett fint första klass sto vid namn Spes frá Litla-Tungu 2. Just nu gnager det lite i mitt hjärta då Spes är till försäljning och jag inte kan köpa en häst till. Spes är mycket speciell och syns i flocken med sin bruna färg, av solen solblekta slingade man, en bläs och ett glosöga. Spes är efter första klass hingsten Tokki frá Bjarnanesi. Tokki deltog på Landsmót 1994. Han har fantasiska 9,5 för tölt och trav, 9,0 för galopp och helhetsintryck. Spes mamma är stamboksfördda Brá frá Tverá. Brá är nog mest känd för att även vara mor till Björk frá Litla-Tungu 2. Ett sto som tog Landsmót publiken med storm 2004. Vi var själva på plats och blev helt betagna. Björk fick 9,0 för pass, spirit och helhetsintryck endast 4 år gammal. Spes är bedömd till 8,05 på Wången 2008. Hon är fyrgångare med 8,5 för tölt, trav, spirit, helhetsintryck och canter. Hon är vacker med 8,24 för sin exteriör. Spes ...

Igår var jag till Valne gård och tittade till Ómur och Már. Tyvärr hade jag inte kameran med mig. Blev glatt överraskad över hur mycket Már hade utvecklats sedan jag såg honom senast. Minns inte när jag var dit sist men det var någon gång i vintras. Han hade vuxit på höjden, han har samma långa ben som sina syskon. Påminner om både Meyla och Rakel, när dom var två år, dvs långa ben och en ganska slank kropp. Han hade fått en kralligare hals och huvudet hade vuxit. Halsen en aning kort i min smak. Tror han kommer vara riktigt snygg i sommar, när han får släppa all vinterpäls och äta lite gott gräs. Skall försöka ta bilder på han i sommar/höst, innan han sätter vinterpäls. Social till tusen, riktigt mysig var han. Már på bilden, som föl sommaren 2008. Mamma är Hrafndís frá Bakkakoti, e Ódur frá Brún och pappa är Ómur frá Feti e Tóroddur frá Tóroddsstödum.

Alla som känner mig vet att jag inte är så värst svag för skimlar, men denna hingst charmade både mig och den övriga publiken idag på Wången. Han är ny i Gneistiland och vissade sig från sin fina sida idag. Sockersöt! Ni kan läsa mer om honom på hemsidan . Gneistis vårkval genomfördes idag med ca 45 ekipage och förutom Wångenelever, Dille elever och Norge ryttarna var det inte många tävlande kvar. Det var väldigt få Gneisti-iter som inte tillhörde ovanstående grupper. En tillfällighet eller var finns Gneistis tävlingsryttare?

Vårkval genomfördes i helt otroligt fint vårväder, med bra underlag på banan.. Bilder uppifrån Gummi Einarsson på Svördur, Ulrika Backan på Laufi, Gummi på Döggvi, Berit Edvardsson på Vórdis och Kajsa Thuresson på Demantur.

I helgen är det tävlingar på Wången, arrangör är Gneisti Islandshästförening. Idag lördag är det kvaltävlingar med V1, T1, F1 och T2. Har igår kväll suttit med tjejerna i sekretariatet och fixat i ordning starlistor, domarpärmar, veterinärunderlag och lite annat smått och gott. Tog en snabb rensning av hela sekretariatet också, då bl a alla Loka burkar frysit i vinter och därefter exploderat. Det var aluminium lite överallt i rummet och en riktigt fin sörja/röra. I morgon söndag är det Gneistis Light tävling med alla konstiga grenar som jag aldrig hunnit lära mig V6 och T3 och allt annat konstigt. Men efter den här helgen kanske jag har bättre koll på dom "nya" klasserna. När jag senast tävlade så fanns inte dom klasserna. Bjuder på en riktigt gammal bild, från 2002, på mig och ,den nu så högdräktiga, Hraffa. Det finns bildbevis på att även jag har tävlat. Fotograf är Sofia Norberg. Ser ni ovalbanan på bilden, det är på Wången, så kal utan gräs. Det måste snart börja närma si...

Samma ston, som nedan, i samma ordning, fast bakifrån. Överst Gigja, mitten Hraffa och längst ner Muska. Gígja är efter Hamur frá Þóroddsstöðum, betäckt med Ómur frá Feti e Þóroddur frá Þóroddsstöðum. Hraffa är efter Ódur frá Brun också hon betäckt med Ómur frá Feti. Muska är efter Dagur frá Mosfellsbæ, betäckt med Arður frá Lundum II e Skorri frá Gunnarsholti.

Dessa tre ston är i ungefär samma fas i sin dräktighet och man ser tydlig skillnad på hur dom bär sina föl. Muska på bilden längst ner är betäckt sista gången 20 juni, sedan Gigja som är på bilden överst 23 juni och sist Hraffa på bilden i mitten 26 juni. Gígja (fuxen) bär sitt föl långt ner, det blir som ett riktigt häng under magen och Muska (bilden längst ner) bär det högt och det står ut mer på sidorna, just nu står det ut mer på vänster sida än höger. Hraffa (bilden i mitten) bär sitt föl väldigt likt Muska. Men hon är betydligt mindre i sin rundhet. Alla tre har passerat 300 dygn i sin dräktighet.

Den 19 april passerade Gígja 300 dygn i sin dräktighet. Hon ser inte riktigt ut som hon gör på bilden ovan, magen är "en aning" större idag. Hon har en fin mage som petar mer neråt än åt sidorna. Man ser fölets tydliga sparkar/rörelser om man står och tittar ett tag. Ser så otroligt mycket fram emot detta fux föl och hoppas hoppas att det blir ett sto föl, för önska får man alltid göra. Bilden är från 2003 när vi exteriörbedömde henne på Wången. Hon var då 6 år och oinriden. Hon kom från Island i januari det året och var så gott som helt ohanterad. Hon var helt fantastisk att börja hantera. Den trevligaste hästen jag någonsin hållit på med. Vi tog ett dumt beslut och skickade henne till Mökkur för betäckning, redan den sommaren. Det kostade en massa pengar och blev ingen betäckning. Hade vi varit smarta och inte haft så bråttom så hade vi struntat i den betäckningen och istället gett henne lite mer tid. Men hur som så blev det bra i slutänden, hittills. Nu är hon inriden, t...

Var finns min ridlust, jag bara undrar? Känns som om jag har slarvat bort den, tappat den på vägen... Vad hände och hur gick det till?! Har en fantastisk häst att rida men ingen lust att rida. I helgen red jag både lördag och söndag i regn, storm, snöslask, lera, vattenpölar och djupsnö. Hur i hela friden skall man kunna hitta någon ridglädje i detta. Sedan har mitt arbete tagit upp hela måndagen och tisdagen och jag har inte hunnit så mycket som titta på hästarna. Tur man ha en snäll och hjälpsam sambo. Med den förberedelsen känns det inte alls motiverande att fara till ridhuset ikväll och rida en lektion. Bjuder idag på en gammal bild på Gígja, när hon dricker ur Thermobaren. Kramar från en lite gnällig tjej!

På Island planeras det 19 st avelsbedömningar i år, den första 22-23 april och den sista 18-20 augusti. Island har fått tillstånd, som enda land, att arrangera en avelsbedömning på en 300 meters ovalbana i år. Detta skall sedan utvärderas och bedömas av FEIF. Till dom Svenska bedömningarna börjar det redan dimpa in anmälningar och det går att följa på WF som vanligt. Vaggeryds bedömning har sista anmälningsdag denna vecka. Nu är det nära...

Förra året släppte vi stona på sommarhagen den 1 maj. Det var torrt och det gröna hade börjat lite smått att komma fram. I helgen var jag bort till sommarhagen och kollade läget. Men 1 maj kändes väldigt långt borta, det var enorma mängder med snö kvar i hagarna. Flera stolpar var av. Undrar just hur det går till när stolparna är av men inte trådarna. Älg, rådjur, skotrar eller vad? Det är bara två veckor kvar till 1 maj och det vore trevligt att släppa stona där. Dom blir så glada, det är ett fint vindskydd där som vi halmar och så finns det lite tid för dem att vänja sig innan det är dags för fölning. Men vi får se hur det går. Självklart stödutfodrar vi stona den första tiden, eftersom det inte finns tillräckligt med bete. Men jag gillar att släppa dom tidigt så får dom vänja sig vid det mycket proteinrika betet så tidigt som möjligt. Den sista pälsen rasar då med rasande tempo. Bilderna är från maj 2009.

Kan inte rida förrän hovslagarn kommer och slår på Meylas tappsko. Har själv gått tappsko kurs och skulle kunna slå på en tappsko, men har blivit så bekväm av mig. Har ju hovslagarn på granngården så det är enklare att ringa honom när man har tappskor än att börja hålla på själv. Men just nu är det fin fint väder ute och skulle gärna vilja ha skon på plats på momangen för att kunna ge mig ut på en ridtur i finvädret. Men jag går väl ut och mockar hagar i väntan på. Ikväll skall jag arbeta, har två ID kontroller innan jag avslutar söndagskvällen med ett styrelsemöte.

Grann klubben Krafturs tävlingar i helgen har blivit inställda. Jag hade tänkt åka dit och titta på "vårens" första tävlingsekipage. Men men... Trist för denna helg var det inplanerat Jan Persson kurs också, vilket jag avstod för att jag ville åka till Kraftur. Jan Persson kursen blev inställd pga för få deltagare. Sedan är det också hingstfestival på Strömsholm, vilket jag avstod och nu är biljetterna slutsålda. Mycket roligt som man valt bort för att åka till Timrå och titta på tävlingar och nu blir det hemmaplan som gäller istället. Skall ägna mig åt skit mockning i hagarna ifall vädret tillåter. Skall även grubbla lite över min framtid i SIF i helgen... Men hur som så ska det bli himla skönt med helg!

Medan vulkanen Eyjafjallajökull igår kväll exploderade på södra Island så satt vi islandshäst människor här i Jämtland i Wångens ridhus och njöt av en clinic. Vi fick se Hjalti Gudmundsson på Reynir och Gudmundur Einarsson på Sproti visa hur dom tränar sina VM stjärnor till vardags. Den röda tråden i deras träning uppfattade jag var lydnad, lösgjordehet och samarbete. Det jag imponerades mest av hos dem båda är deras mjuka händer och deras arbetsglada hästar. Två så otroligt olika hästar men ändå så lika grundträning. Det är inte så "svårt" och vi behöver inte krångla till det så mycket som vi gör. Det är en njutning att bara få sitta och titta på deras "vardag". Min vardag är ju att hantera ett tangentbord och det är väl därför som jag är så milsvida ifrån deras hästhantering. Medans vi satt där och njöt, så njöt inte befolkningen på Island lika mycket. Utbrottet från Eyjafjallajökull medför mycket problem, förutom lava och rök så blir det mycket översvämningar frå...

Idag kommer Birgitta Kollind på besök. Birgitta är en vän som bott i Norge men nu flyttat ner till södra Sverige. Hon är känd för sina långa hästresor hit till Jämtland/Wången. Så även nu när hon flyttat till södra Sverige. Idag kommer hon dock utan häst. Men vi är vana att se henne på tävlingsbanorna här på Wången med Falur. Birgitta äger den fina 1:a klass hingsten Falur frá Blesastöðum. Han är efter Ódur frá Brun (som våran Hraffa) och Falur är far till den mycket flotta Möller frá Blesastöðum. Falur har 11 bedömnda avkommor idag. Birgittas uppfödningar i Norge heter Holtesmoen och hennes uppfödningar här i Sverige kommer att heta Vrågården. På Landsmót 2008 fick Möller 8,95 för ridegenskaper, med 9,5 för tölt, 9,0 för trav, galopp, spirit, helhetsintryck och kort tempo tölt. En makalös häst! Bilden längst upp på Falur och Birgitta har jag tagit på Norrlandsmästerskapen 2007 och bilden på Möller och ÞÞ har jag "lånat" från Blesastaðirs hemsida. Titta gärna in där, dom ha...

Eftersom min fjälltur idag drog ut på tiden så ändrades planerna för Ómur. Han blir kvar här hemma till på onsdag. När jag ändå ska till Wången på onsdag så lämnar jag av Ómur hos Gummi då istället. Glad att ha honom hemma några dagar till...

Idag kör jag Ómur till Gummi och denna gång blir han kvar ända fram till bedömning. Sorgligt, roligt och superspännande. Nu håller vi bara tummarna så det håller hela vägen. Ovsett hur det går så har jag en super flott "gaedingur" i Ómur och en häst med ett lynne av guld. Han har fem flotta gångarter ett mycket stort steg i alla gångarter. Är så otroligt glad i honom. Gummi har gjort ett super bra arbete med Ómur som ridit in honom och fortsatt hans utbildning. Frågan är bara var tar det slutar, det får bl a bedömningen ge slutbetyg på?

Maja och Smilla gosar sig i vårsolen, precis som jag. Vilken härlig lördag kväll vi haft idag, varmt och soligt. Idag blev det en promenad med Meyla. Nu är vi igång igen efter vaccinationen.

Dís har tyvärr lämnat jordelivet idag, på Strömsholmskliniken, för att tillbringa dagarna på dom evigt gröna ängarna. Där kommer hon att trivas. Dís köpte jag av uppfödaren, Carina, när Dís var föl. Jag var stormförtjust i hennes far Gestur från Stallgården, en första klass hingst med fina tävlingsresultat. Dís hade även en fin första klass mamma som heter Lóa. På bilden ovan är hon 1 år. Jag köpte henne som föl, men hon gick kvar hos Carina i Strängnäs ett tag. På bilden ovan hade hon just anlänt hos oss. Det var vårvintern när hon var åring. Dís var född 2002, 10 juni, på L:s födelsedag. 2003 åkte vi på unghästmönstring med Dís, till Ammer. Hon vann sin klass, med ett mycket fint utlåtande. Hon var en mycket vacker unghäst och nyfiken. Hon visade massor med tölt under uppväxten, såg aldrig någon trav. Hon fick som ridhäst den mjukaste tölten som går att önska. Bilden ovan är från sommaren 2006, ett år innan vi sålde Dís. Bilden gör henne inte direkt någon rättvisa, då jag ställt ...

Snart är vi inne i fölsäsong igen och det börjar bli dags att fundera på fölnamn. I World Fengur börjar namnbanken bli hyfsat komplett. Målet har varit att på ett ställe samla ihop alla godkända Islandshäst namn med förklaring på tre språk; isländska, engelska och tyska. I WF kan man söka på namn och kategorier som sagor och mytologier. I framtiden kommer Sverige endast att godkänna namn som finns i namnbanken. På bilden den otroligt vackra fux hingsten Gári frá Audshóltshjáleigu, hemma på gården på Island.

För ett tag sedan brann grannens ladugård ner. Det gick som tur är bra med dom flesta djuren. Men när det händer något sådant i närheten av en börjar man fundera själv. Hur har man det i sitt eget stall. Helst skulle jag vilja ha ett brandlarm i stallet som ringer inne i huset eller ännu hellre ringer på min mobil. Detta finns och blir en framtida investering. Tills dess kan man gå igenom dom små detaljerna, som inte kostar en förmögenhet. Elen är ju självklart nummer 1. Men det lilla man kan göra själv är ju lite enklare. Vi har två brandsläckare i stallet, en i stallet och en i sadelkammeren, väl synliga. Vi har två in/utgångar (tom tre i nödfall). Vi har grimmor och grimmskaft lätt tillgängliga vid ingången till stallet. Istället för att dom hänger utspridda i stallet. Sista lilla saken vi gjorde nyligen var att sätta små reflexer på varje boxdörr, längst ner i det hörnet på den sidan handtaget/låset sitter. Detta med tanken att det går att i mörker lysa in med en ficklampa. Vid br...

Min första islandshäst Rodi frá Strönd, en fyrgångsvallack, född 1986. Sommarbilderna ovan och under är från 1999. Vinterbilden från 2002 och fjällbilden från 1998. Sommarbilderna är tagna vid vårat stall i Kallhäll, Molnsätra. Vinterbilden här i Kallsta och fjällbilden utanför Ramsjöhytta i Jämtlandsfjällen. Den första hästen får stå ut med mycket brukar man säga, i det här fallet var det första islandshästen som fick stå ut med mycket. Kunde ingenting om gångarterna eller rasen när jag skaffade honom, så inte var det lätt inte. Rodi var en fantastisk häst på fjälle. Manglade över stock och sten, vägrade aldrig över broar, forsar, bäckar eller åar. Men avskydde nog allt vad ridplan, ovalbana och dressyrarbete hette. Hans plats var till fjälls. Det var nog lite synd att matte ville lära sig mer om gångarter. Ibland brukar jag tänka tillbaka på det tempo som man höll på den tiden och undrar var jag fegade ur någonstans. Jämfört med då så är man ju idag riktigt farträdd och trivs rikt...

Rensar i datorn och hittar en massa gamla bilder. Dessa från en fjälltur till häst som vi gjorde 2001. Mums det får mig att längta till sommaren (bara en aning) fast vi har det så bra som det är idag. Strålande solsken och myggfritt. Vi red mycket på fjället, innan vi flyttade hit. När vi väl flyttat hit och bor så nära så blev det inte lika intressant, eller?! Nä då vi har bara ändrat inställning, vi väntar på den där dagen med perfekt väder. När vi bodde i Stockholm och åkte upp, då var väl vädret det samma, man skulle bara hit. Längtan var så stor. Nu lever man mitt i det man då längtade till. Det är lika med skidåkning. Vi åker mycket mindre skidor nu än vad vi gjorde när vi bodde i Stockholm. Då var man tvungen att planera i förväg och åka iväg när man väl hade planerat. Nu planerar man inte in skidåkningen eller fjällridningen. Nu väntar man på det fina vädret och så tar man sig ev iväg ifall vädret är bra. Konstigt sätt att tänka, men så fungerar vi. Trist men sant. Men oavsett...

Idag är det dags för vaccination för alla våra hästar. Veterinär Ann-Sofie Lilja kommer förbi på eftermiddagen. Det är influensa och stelkramp som gäller. Sedan är det vila för alla vaccinerade hästar i några dagar. Så jag missar morgondagens lektion för Gummi i ridhuset. Trist för nu har jag verkligen hunnit träna under påskhelgen. Men men ny chans om två veckor.

Ibland får man lägga ridningen på hyllan och ägna sig åt annan typ av motion. Vi har åkt på tur i Åre fjällen, med vänner från Stockholm. I fantastiskt väder har vi njutit av skidåkning och tränat andra muskelgrupper än vad man gör vid ridning. Fyllt på kaloriföråden har vi också gjort i våffelstugan. Hästarna har fått en vilodag även fast vi tvåbenta tränat. Livet kan vara väldigt härligt så här på vårvintern.

Nu fäller hästarna något helt enormt, det rasar päls och det flyger päls över allt. Vi har gett hästarna extra B-vitamin under vårvintern, för att underlätta för denna pälsfällning. Ifall det gör någon effekt har jag egentligen ingen aning om, men vad gör man inte för hästarna. Man sköter hästarna nogrannare än sig själv. Anledningen att vi börjar redan i januari med B-vitaminet är att sommarpälsen redan då börjar trycka på. Överskott av B-vitamin kissar hästarna ut och en aning övervikt kan dom få säger vissa. Men skadligt har jag aldrig hört att det är, annat än för min plånbok.

En vattenhink är väl en vattenhink, eller? Vi vattnar hästarna ur vattenhinkar i boxarna i stallet. Det är inte alltid det lättaste att få tag i hinkar som man vill ha. Plasten skall vara tillräckligt tjock för att hålla formen men ändå inte för hård för då spricker den i kylan. Men det viktigaste är hur fästena/krokarna sitter. Den ovan är den variant som vi fördrar och den nedanför duger också men är inte favoriten. Plasten i den nedanstående hinken är väldigt bra däremot. Sitter fästena/krokarna som på hinken nedan finns det risk att hästar fastnar i dem. Speciellt farliga är dom hinkar som har krokarna som på hinken längst ner. Har hästen grimma på sig i boxen är risken väldigt stor att grimman fastnar i kroken. På hinken ovan, med plast på kroken, är mellanrummet så smalt att en grimma inte går in emellan. I värsta fall får man klämma åt den lite till. En hink är inte bara en hink... Hinken längst ner är en liten 10 liters hink, två stycken, som vi bär vatten i. Det blir lagom ...