Biljäv.l!

I morse startade inte bilen, snacka om stressmoment när man ska iväg tidigt. Gick inte direkt att knacka på hos någon granne för starthjälp. Alla sov...

Som tur var stod Òmur redan på Wången, så det var bara jag som skulle ta mig dit. Men han skulle dras tillbaka hem efter kursen. Som tur var gick den igång efter bara 10 minuters laddning. Pust!

Hade inte varit kul att missa en Olil lektion. Idag började vi med samma övning som igår, från ett tölttempo som känns bra (mellantempo), börja ta ner tempot (kort tempo), när vi fått ner tempot och han bjudit på eftergift, låta han öka igen. Men inte bara låta han öka, för här blir jag lite passiv, eftersom han har egen framåtbjudning, utan rida fram ökningen och åter ta ner och fortsätta rulla på i detta arbete, om och om igen. Svårare i vänster än i höger varv. Idag placerade vi även min skänkel lite längre fram, den har en förmåga att hamna lite för långt bak. Är så medveten om detta och stör mig på det. Men svårt att korrigera en ovana som sitter i ryggraden. Men nöjd, fick till det idag, långa sträckor. Inser ju att jag sitter så mycket bättre när jag gör rätt.

Det är detaljerna som gör det. Min skänkel gör också att jag skickar in hans yttre bakben innanför spåret, lite mot sluta. Förutom att försöka flytta min skänkel till rätt ställe så fick jag i uppgift att flytta min inre axel/skuldra bak, vilket medförde att bakbenet åter flyttade ut på spåret. Hur svårt kan det vara? Ungefär som att baka utan decilitermått! Vissa kan, andra inte, vissa har känslan, andra inte...
Tog fram denna gamla bild som visar så klart och tydligt problemet med skänkeln.

Vi jobbade även lite med övergångar, tölt-skritt, skritt-tölt, och tölt-trav...

Så peppad och motiverad. Hoppas hon kommer snart igen, men till dess får jag längta till februarikursen med Gummi. Vill in i ridhus och rida fler gånger, det är så kul.

Väl hemma igen var det strålande väder och jag tog en skidtur, med hög puls, pressade mig till lite snabbare åkning och inte bara njuta av livet :)