Ett år har gått

Tänk att det gått ett år sedan vi började höra talas om Corona. Jag minns dom första filmerna från "mat/djur marknaderna" från Kina som kom på Facebook. Vidriga, men aldrig kunde jag gissa att dom skulle medföra detta.

Men den här tiden förra året fick vi tillbaka Thruma. Ett år har gått, det känns som om hon alltid varit hos oss.

Hon är dräktig och det blir väldigt lätta ridpass, några veckor till, innan hon ställs av helt. Hennes träning består fortfarande i att hitta ett lugn. Hon blir lätt stressad, har svårt att varva ner. 

Hon har lärt sig att gå lång och låg, vilket för henne nu förknippas med lugn skritt. Det är härligt att ha en "knapp", som betyder något positivt, när hon stressar upp sig.

Hon kommer aldrig att bli en lugn eller lat häst. Hon är av naturen väldigt pigg och arbetsvillig. Men att finna harmoni är målet. Att inte komma hem efter en tur och vara helt svettig "av stress" är ett mål. Svettig kan man absolut bli men det skall man bli för att man använt kroppen på rätt sätt och inte för att man bara sprungit ifrån.

Det kommer att förbli ett livstidsprojekt att bibehålla hennes nya lugn...