3-dagars slut för i år

The dreamteam 2019: Helen, Gummi och Atli

Nu är det slut och det är lite deppigt att åka hem från Wången, på söndag eftermiddag. Samtidigt är man så slut så man vill bara hem och sova. Huvudet är fullt med nya intryck, nya verktyg, nya idéer, nya mål och massor med ridglädje.

Det var Stális och min första kurs tillsammans och han var väldigt hingstig, till och från stallet. Men i stallet och på lektionerna skötte han sig galant. Det är inte lätt att vara ung hingst (5 år) och hålla alla intryck inom sig. Vi måste få mer erfarenhet av varandra och massor med träning i nya miljöer.

För mig var det stundtals lite jobbigt att vara på Wången. Fick sådan Meyla-längtan, flera gånger. Vet dock inte varför för egentligen förknippar jag inte Wången med Meyla, inte ett dugg egentligen. Men det var väl detta att vara på Wången med hennes son. På vägen upp till Gummi och första lektionen, fick jag ett riktigt gråtanfall, var inte alls förberedd. Så det var riktigt jobbigt att börja med första lektionen. Till  saken hör att då var även Stáli som mest stökig. Så det blev väl bara för mycket och kaos i skallen.

Blomman på fina "Doris"

Jag har haft tre fantastiska dagar med fantastiska lektioner. Första dagen med Gummi, andra med Atli och tredje med Helen. Fått med mig nya idéer att prova mig fram med. Under en månad, till att börja med, innan jag åter skall till Gummi på kurs. Känns tryggt.

Brukar vara trött och förvirrad efter kursen, vet inte hur man skall sortera upp alla intryck. Men i år känns det bättre, har bara nya ídéer som jag fått med mig från tre fantastiska instruktörer. Skall nu på hemmaplan prova mig fram, se vad som passar oss bäst just nu. Något kanske passar bättre om några veckor och då tar jag fram den övningen då istället.

Stális om mitt mål just nu är att stärka och förlänga överlinjen. Han har en lång rygg och det krävs att arbeta den rätt för att få allt att falla på plats. Få med oss bakbenen bättre och jag skall bli mer finkänslig i min eftergift utan att Stáli tar det som en signal för trav. Han är så fin och känslig i munnen, vilket kräver ännu mer av mig. Känner redan att jag kommer att lära mig massor av att rida honom. Det känns så häftigt, tänk att en 5-årig häst är så välriden så han kan lära mig massor.

Nästa år firar 3-dagars 20-årsjubileum. Det tycker jag är häftigt! Är inte helt säker på hur många gånger jag varit med men skulle gissa att jag missat max 2-3 gånger av alla dessa år. Så många hästar och ryttare vi fått följa under alla dessa år.

Jag själv har haft med mig minst 7 hästar under årens lopp: Hraffa, Gígja, Rakel, Meyla, Ómur, Júni och i år Stáli. Man glömmer snabbt för det känns som om jag haft med mig Ómur och Ómur och Ómur i alla år. Men så är ju inte fallet. Fick just upp ett FB minne som talade om att jag för 7 år sedan hade med mig Rakel, utan det hade jag inte kommit ihåg det.

Lite uppvärmning i rundcorallen innan lektion