Föreläsning - Ridning och självkänsla

I inbjudan stod det:
"Haffi Gislason förmedlar ridning och självkänsla, hur vi kan uppnå framgång med våra hästar oavsett om vi är fritidsryttare eller tävlingsryttare. Haffi går in på personlig utveckling tillsammans med hästen och hjälper oss med självförtroendet."

Haffi är härlig att lyssna på, det är få människor som är så positiva som han. Föreläsningen innehöll många vackra "ord", inget man inte hört innan men massor med saker som är så viktiga för att vi ska må bra. Det är bara så svårt att efterleva/följa. Disciplin kallar han och andra det för. Det ordet har jag inte lärt mig under mina 46 år i livet. Där ljög jag, jag vet exakt vad disciplin är och hur man utövar det, men jag är periodare. Är skitduktig på det mesta som jag förtar mig, om jag bara vill, men ger ju så lätt upp, orkar inte hålla på i längden, intresset svalnar.

I vissa frågor har jag ingen disciplin alls i andra har jag massor. Har i många år sagt att jag skall gå upp en kvart tidigare på morgonen för att träna. Paulo Roberto "Kungen av Kungsan" (under min uppväxt) menar att det räcker att träna 15 min om dagen för att må bättre. Jag tror honom, följer honom på Instagram, har hans bok med övningar hemma, har hans bok med recept, men disciplin till att göra det finns inte hos mig. Men där krockar disciplinen med mina värderingar, vad mår jag bra av? Mår jag bäst av att träna 15 minuter på morgonen eller mår jag bäst av att sova 15 min längre eftersom jag är så morgontrött?

Haffi uppmanade oss att "fria oss från skuld/skam" tex om jag pratat skit om en person, så ska jag erkänna för den personen att jag pratat skit om den personen, för då mår jag bättre själv. Men min reflektion blir då, varför pratar jag skit om den personen, antagligen tycker jag som jag pratar, hoppas det i alla fall och då måste jag ju kunna stå för det. Kan jag inte stå för det, då bör jag hålla käften. Sedan kan man ju fråga sig, tycker jag illa om en person eller det den har gjort/sagt. Ja, men tyck det då, men måste jag säga det högt, måste jag få medhåll från andra för att våga stå för det. Är det värt att säga det högt och inte bara tänka det för sig själv. Jag tror istället att det kan skada mer än det gör nytta. Så tänk efter först, innan man pratar. Då tror jag att man slipper massor med skuld/skam.

Jag duger som jag är, bekräftar mig själv, berömer mig själv, gör saker för sig själv, kan säga nej och sätta gränser - andra diskussions ämnen.

Haffi ville ha ungdomarna från skolorna Wången och Dille i första raderna, det förstår jag. Tänk om man lärt sig allt det här redan tidigt i tex tonåren. Oh, så härligt. Tänk om jag haft min självkänsla och mitt självförtroende redan då, det jag har idag. Hade varit underbart och gjort livet så mycket lättare. Ändå har jag så mycket mer att lära, fast gumman är på rätt god väg ändå.

Dom som rider kurs för Haffi idag och imorgon, får säkert två härliga dagar. Är lite avis, 6 månader sedan jag senast red. I år när jag har jubileums år, 40 år med ridning och hästar. Det är ett privilegium i livet och hoppas verkligen att det inte är slut pga en svanskota. Jag vill bestämma själv när det är dags för mig att sluta rida.

Varför rider vi? - För att det är kul!