Transport
Lyssnar man på radio/TV och läser tidningarna, här i Jämtland, så kan man nästan tro att Meyla inte ska med på VM. Men det ska hon! Aveln väger dock inte lika tungt som sporten, eller så tror man inte på henne, så det är inte värt att nämna henne?! Även om jag tycker aveln är 10 gånger roligare, speciellt på ett VM :)
Nu är hon iallafall lastad på transporten, i morse, nu är hon på väg...
Gunnar Olsson, som är VM sponsor, är en mycket omtyckt transportör, med moderna transporter. Vi har anlitat honom tidigare och alltid varit nöjda. Denna gång ingår resan i dom 10.000 kr som vi betalat till SIF för att få med Meyla på VM jippot. "Få med" är fel uttryck, hon har ju faktiskt kvalat till VM, men vi betalar för hennes deltagande är väl lite mer rätt uttrykt.
Jag är mest gruvsam över färjan från Sverige - Tyskland. 10 hästar i stortransport klarar sig aldrig (om det händer något). Sedan finns det alla andra risker med transportsjuka och dyl, men dom är lika stora oavsett på vilket sätt man transporterar hästarna så lång resa.
Florian, landslagsveterinären, ansluter längst resan. Magnus Skulason skall åka bakom Gunnar, för att kolla att han håller hastigheten ;) ja åtminstone dom sista milen (Magnus bor ju i Skåne). Vad Gunnar gör alla mil genom Sverige är det ingen som bryr sig om...
Gunnar hämtade, Tore och Meyla, i Östersund. Ikväll anländer dom på Örnäs, där dom sedan vilar hela tisdag. Där sker även hälsokontrollen. Den skall göras max 48 timmar innan gränspassage. På onsdag färdas dom ner till Skåne. I Skåne får bl a Meyla en spruta mot något smittsamt. Oh, minns inte, det rekommenderades av lanslagsveterinären till dom hästar som inte rest så mycket och som inte blivit vaccinerade mot t ex influensa varje halvår (vilket är kravet för internationella tävlingar). Inga biverkningar utlovades, så vi accepterade och känner väl att det bara är att gilla läget och betala. Natten mellan onsdag-torsdag är det den eländiga färjan, till Rostock, och redan på torsdag kväll skall dom anlända tävlingsplatsen. Resan Stockholm-Skåne-färja-Österike blir den tuffa biten, helt klart. Kommer vara en trött och sliten Meyla som kommer fram. Men hon är en positiv häst, så vi får hoppas att hennes inställning gör underverk.
Så visst ska väl detta gå vägen! Känner att vi är helt i händerna på andra människor...
Kan inte rå för det men jag tycker detta är fruktansvärt jobbit att skicka henne ända ner till Österike. Ska liksom lite på att "andra - okända människor" skall ta hand om henne. Som tur är finns Anna med längst resan. Vad skulle jag göra utan henne <3 , hon är guld värd och mitt enda hopp i tillvaron just nu.
Må väl nästan vara som att skicka en dotter som au-pair till USA eller nått (fast det får väl inte jag säga, jag som inga barn har).
Alla foton är från Gunnar Olssons hemsida http://www.unghasttraning.com/
Kommentarer