Känner sådan tomhet

Förra söndagen blev jag av med det vackraste jag någonsin haft. Meyla fick ena frambenet avsparkat och det fanns inget annat vi kunde göra än att ta bort henne. Känslan var hemsk och tomheten är obeskrivlig. 

Jag saknar henne så enormt och mina tårar slutar aldrig rinna.

I fjorton år fick jag ha henne och hade förväntat mig minst fjorton till. Men livet ville något annat för mig, men jag har svårt att förstå vad?!

Hon var så vacker, både invändigt och utvändigt. Gav en sådan ridglädje. Gjorde mig alltid lycklig och glad. Min vackra blondin.

Tänk att jag fick ett fuxföl med stjärn, efter två helsvarta föräldrar, dessutom sto. Hur stor var den chansen? Från den stunden hon tittade ut har hon varit ”min stjärna” och min alldeles egna blondin.

När jag sedan longerade henne, med skor på för första gången, förstod jag att hon inte bara var ”min stjärna” utan verkligen skulle bli en stjärna. Hon var magisk!

Hon fick sin superfina 4-årsbedömning och sedan kom det magiska året som 6-åring. Först högst bedömd på Wången, sedan i hela Sverige och avslutningsvis högst i världen 2011, som 6-årigt sto. Även bronsmedalj på ett VM. Hon levererade!

Det var ändå till vardags hon var som finast. Att hämta henne i hagen, alltid glad, alltid positiv. Att få polera hennes ljusa päls och långa ljusa man. Det var allra allra finast. Alla dom små stunderna i stallgången.

Innan jag fick Meyla trodde jag aldrig att jag skulle få rida en häst med så många 9:or i protokollet, för gångarter. Trodde heller inte att jag skulle klara av att rida en sådan häst. Men Meyla bjöd mig på dom bästa och härligaste ridupplevelserna. Vi har gått kurser, tävlat och njutit av skog och mark. Mina mungipor har alltid pekat uppåt så knappt kinderna räkt till.

Sommaren 2014 fick vi äntligen ett föl efter Meyla. Stáli kom till världen. Han är idag en vacker svart 5-årig hingst. Han får mitt hjärta att smälta. Lika vänlig i själen som sin mor men lite mer lik sin fina far i övrigt. Han har framtiden för sig...

Vila i frid Meyla ❤️ Mitt hjärta sörjer. Du har fått en vacker plats här hemma på gården. Högt upp i en av stohagarna, där får du beta med dom andra stona, när dom kommer på sommarbete. Du har utsikt över dom vackra Oviksfjällen. Där nedanför fjället går din kavaljer, Kastali, far till din son.

Jag skall göra mig en sittplats där hos dig, så jag kan vara med dig och minnas dig och din vackra ljusa fuxpäls och din fina ljusa man. Som jag älskat dig över allt annat. 

Min plan sprack. Som jag sett fram emot miljoner med stunder i ditt sällskap.

Jag vill aldrig glömma dig ❤️ Meyla min vackra Meyla ❤️