Snödag

I veckan som var har jag varit på Erfa-möte i Sundsvall. Kick-off i Stockholm. Tjejmiddag och 80-årskalas. Så ni förstår att det blev dåligt med ridning denna vecka men avslutade veckan med härliga turer i fluffsnö, på söndagen. Kommande vecka ser lugnare ut, tack och lov.

Igår på vägen hem med Júlia hände det som man bävar för och inte vill ska hända. Vi mötte plogbilen. Ni vet en sån där monsterbil, stor som ett hus på en liten "grusväg". Var exakt mitt emellan avtagsvägar, dvs lika långt åt båda hållen. Har max 1 meter tillgodo mellan snövall och bil.

Lite panik men valde till slut att lungt kliva av och möte problemet. Det var en lång raksträcka, så jag han även dra upp stigbyglarna, innan han var framme hos oss.

Gissa om jag blev förvånad och lycklig när han stannar några meter framför oss, stänger av motorn och tar fram sin termos och dricker en slurk.

Vi kunde i lugn och ro passera. Istället för kaos blev det ett ypperligt övningstillfälle. Mannen som körde önskar jag all lycka i världen, att han får vara frisk hela sitt liv och får allt det han önskar sig. Han är min hjälte!

Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att folk har fått "lite mera trafikvett" efter den tragiska olyckan utanför Brunflo i december. Det finns fortfarande några som är helt tomma i huvudet, dom lär det aldrig bli folk av, men en lite förbättring känns det som om jag anar.

Min hjälte från i söndags, sånna som honom finns det inte många av.