Spatt - symtom och behandling

Spatt är en tråkig sjukdom som oftast påverkar hästen negativt. Men det behöver inte vara katastrof. Förr pratade vi mycket mer om spatt, speciellt kring Islandshästar, men visst har det minskat? Är det så att benställningen hos Islandshästarna blivit bättre eller har vi lärt oss att vänta ut "läkningsprocessen"?

Karl-Henrik Heimdahl, hästveterinär på Agria Djurförsäkring reder ut begreppen kring spatt och några vanliga myter.



Spatt kan uppstå av många olika orsaker; hästen kan skada sig och därför börja belasta hasen annorlunda, vilket leder till inflammation i leden. En annan anledning kan vara att en felaktig bakbensställning gör att hästen belastar hasen mer eller felaktigt. Överbelastningen leder till en ledinflammation som så småningom ger pålagringar, det vill säga artros, i hasens glidleder. De första symptomen, ofta diffusa, kan ibland vara att hästen släpar tån lite eller är mer stel i inledningen av ridpasset. I ett senare skede blir hästen oftast halt på det ena eller båda bakbenen, men det finns också hästar som inte visar någon hälta alls.
-           Spatt är en svår sjukdom på så sätt att det inte finns något samband mellan röntgen-förändringar och smärta; det finns hästar med lite förändringar som har mycket ont, och det finns hästar med mycket förändringar som knappt är halta, och vice versa. Det är väldigt individuellt hur spatt påverkar hästen och varje behandlingsplan är unik, säger Karl-Henrik Heimdahl.
Ofta går behandlingen ut på att få låta brosknedbrytningen mellan de små benen i glidlederna fortgå tills brosket är borta och benen ”växer ihop”. Då försvinner oftast inflammationen och därmed smärtan. Hästen sätts på antiinflammatorisk medicin och ordineras lättare motion. Med kontinuerlig motion når spattens slutstadium fortare. Utan motion kan inflammationen finnas kvar i lägre grad under längre tid. Hästen blir varken bättre eller sämre, men blir halt när den sätts i arbete igen.
-           Rehabiliteringen kan ta lång tid, från några månader till flera år. Under tiden är regelbundna kontakter med veterinär nödvändiga för att utvärdera hur spatten utvecklar sig och påverkar hästen och för att justera behandlingsplanen. Tyvärr är det många hästar som inte blir bra, medan andra kan fungera som promenadhästar, säger Karl-Henrik Heimdahl.
Ibland hör man uttrycket ”utläkt spatt”. Det innebär att leden är sammanvuxen och att inflammationen upphört. Dessa hästar är oftast helt symptomfria.
-     Men det är ingen garanti för att hästen förblir symptomfri framöver. Ibland kan även dessa hästars ”utläkta spatt” akutiseras och ge nya hältsymptom. De allra flesta hästar med spatt får nedsatt prestationsförmåga och kräver ett anpassat arbete, säger Karl-Henrik Heimdahl.
Det har länge forskats och diskuterats om spatt är ärftligt och om det är lämpligt att avla på ston med spatt.
-     Det forskningen visat hittills, är att inflammation och artros inte är ärftligt. Däremot kan en felaktig benställning eller ett rörelsemönster som belastar leden överdrivet, vara ärftligt. Om du har ett sto med korrekt benställning och normalt rörelsemönster som har fungerat och presterat bra i flera år, så beror sannolikt spattdiagnosen inte på ärftliga faktorer, säger Karl-Henrik Heimdahl. 

Källa: Agria Djurförsäkring