Vissa ston värda sin vikt I guld

Idag kom ungstona på sommarbete. Samtidigt som dom släpptes in i flocken släppte vi in Gerpla med sitt föl.

Dom tre nykomlingarna skötte sig galant. 

Det blev en aning stohej och Gerpla, den nyblivna mamman, lämnade sitt föl hos Spenna, Spennas föl och ungstoet Julia. Själv gick Gerpla och ställde sig hos sina gamla väninnor Spes och Meyla.

Detta kändes helt fel. Vi blev tvungna att ingripa, fölet bars till Gerpla och Julia togs ur flocken ett par timmar.

Lugnet lade sig och ordningen var återställd. 

Men senare skulle Julia in i flocken igen. Hon gick "bananas" och skulle till fölungen igen.

Men det blev dom tre om. Dom äldre och mycket kloka stona Meyla och Spes var som två livvakter på varsin sida om Gerpla och fölet. Släppte inte Julia i närheten. Julia blev jätte frustrerad, men var fortsatt fullt fokuserad på fölet. Alla andra nykomlingar struntade hon helt i. 

Även Spenna och hennes föl fick vara helt i fred. Inte så konstigt, dom har hon ju träffat. Men varför var detta nya föl så intressant?

Hoppas det ger sig snabbt och lugnet lägger sig utan några skador.

Samtidigt som ihopsläpp är obehagliga så är det intressant att titta på flockens beteende. Hur dom grupperar sig, hjälper varandra, vissa bryr sig inte, andra blir stressade, flamsiga, frustrerade. Det Spes och Meyla gjorde idag var helt otroligt och så tydligt. Mycket intressant att studera.

Två kloka damer så värdefulla i en flock. Har alltid sagt att dom är tuffa ledarston men dom är också väldigt kloka ledarston. Hård mot dom hårda. Det finns ett ännu äldre sto i flocken men hon har helt klart lämnat över stafettpinnen. Hon, Muska, brydde sig inte alls. Gräset var grönare och godare än allt stohej i världen.