Ler åt mig själv ibland

Hraffa har kommit i brunst i veckan och det blir alldeles utmärkt att betäcka henne i nästa brunst.

Har gått och tittat henne i rumpan varje dag flera gånger den senaste veckan och det är när jag gör detta som jag kan börja le åt mig själv. Tänk om icke hästfolk såg mig (oss) undrar just vad dom tänker. En gång är väl en sak, men tänk om dom såg oss varje gång, skulle dom inte undra vad det är vi tittar efter.

Åtminstone jag skulle tro att grannen var helt galen om jag inte vore hästmänniska och såg någon gå och lyfta svansen på stoet flera gånger per dag. Dessutom går jag runt i hagen varje dag och kollar alla ston under magen, för att titta på juver och ev vaxproppar. Fast nu är det ju sådan tur att mina grannar vet vad jag håller på med, så dom har slutat fundera.

Dom vet redan att jag är halvgalen ;)

Hraffa på bilden tagen häromdagen. Hon är ett makalöst härligt sto - så förtjust i henne! Dessutom är hon ju mor till ett annat makalöst härligt sto, Meyla. I år ska Hraffa åter betäckas med Blær, Meylas far. Tänker tillverka en ytterligare kopia - tänker satsa på ett säkert kort i år!