Jemthagen

Låter bättre än 5 månader. 

Att ha som jobb att fara runt i länet och titta på hästar, är ett rent nöje, vissa dagar. Idag var en sån där gudomligt vacker dag. Utsikten från Ås är magisk över fjällen. Dessutom skönt att sitta i bilen och titta ut. -20 grader ute. På bilden ser ni dimma över Storsjön och där i horisonten tittar fjällen upp, Oviksfjällen om jag inte har helt fel. Inte lika kul att chippa när det är så här kallt. Men idag slapp jag det, alla importer som skulle tilläggsregistreras var redan chippade. Så vilken tur jag hade i denna kyla. Sällan varmt i stallar och det är ju helt korrekt, det är hästarnas hem och där skall det vara klimat för hästar och inte för oss människor. Ås ridskola, som jag bl a besökte idag, i Jämtland, har gjort en fantastisk resa. Alla hästar jobbar kvällar, får sedan gå ut i hagen över natten och sedan in på förmiddagen. Dom har stora vindskydd i hagarna och fri tillgång till ströfoder. Ett nytänk för en ridskola. Tänk vad mycket mer hagtid dom får, mer rörelse. 

Sandrós är först ut i år. Hon fäller något kopiöst, just nu. Dom andra har börjat fälla nått enstaka strå. Men Sandrós hon vräker på. Måste bero på att det är hennes första vinter i Jämtland. Eller, färgen? Aldrig haft en rödblack tidigare. Dom kanske är tidigare? Annars brukar dom vita tecknen i ansiktet vara först. Sedan tycker jag att svarta hästar brukar vara tidigare. Kanske för att dom blir varm i vårsolen? Hingstar brukar vara före ston...

 Den 25 januari är det Halvsnödagen. Enligt gamla bondepraktikan får vi lika mycket snö, ytterligare, som det vi har idag. Oops, var ska vi skyffla undan det? Men försöker tänka på den fina skidåkning vi får istället.  Just nu saknar jag ett varmgarage. Båda bilarna är så väldigt isiga. Är i stor brist av spån, men får inte upp bagageluckan och dessutom har ena däcket frusit fast på transporten. Så hämtar två små balar åt gången, i baksätet. Men det räcker ju inte långt. Dessutom skulle mina "icke hästvänner" dö om dom fick höra att jag lägger spånbalar i bilen, haha. Men nöden har... Är det inte det ena så är det det andra. Hittar det positiva i tillvaron, vattnet har inte frusit, peppar peppar, varmvattenbaljorna fungerar, peppar peppar Bjuder på en gammal bild idag, Ómur 2 år.

Idag var det årets första kurs på Valne gård för Gummi. Pga Corona så är det privatlektioner och ingen gemenskap runt ridpasset. Jag lånade häst denna gång och fick rida Hrimnir. Fick prova några passläggningar. Så kul men shit vad ringrostig jag var. Det är ju flera år sedan sist. Ómur var ju min pass stjärna och det var ju några år sedan han skadade sig. Bilderna på Hrimnir har jag tagit på VM. Tror han var 6 år då när han deltog på avels VM.

Nu får man inte slita ihjäl sig, men slita får/måste man. Två snöstormar på en vecka det sliter. Jag är så tacksam att ha möjligheten att jobba hemifrån sånna här dagar/veckor. Det ger mig möjlighet att jobba på gården innan jobbet, på lunchen och kanske ta ett motionspass och skotta snö. Försöker se snöskottningen som träning, noga med knäböj när jag skyfflar snö med spaden. Försöker påminna mig om att byta ställning så jag inte får en vridning i ryggen samtidigt som jag lyfter. Har bytt ut skyffeln mot en mindre spade, dessutom i plast. Det betyder att jag får lyfta lättare och fler gånger. Men det skonar min nacke/rygg i längden. Jag har inte bråttom. Det värsta är att hästarna får mat lite senare än vanligt. Men så får det bli, bara min kropp håller. Jag behövs!!! Snöpulkan eller vad kallas den som man skjuter framför sig?! Den ger ett bra konditionspass. Man får upp flås och hjärtklappningen på några minuter. Vår gårdsplan är för liten för traktor. Ibland när det blir riktigt jävl...

Tolka efter hästen i gnistrande pudersnö, är väl bland det roligaste man kan göra.  Om du vill passa på att göra något annorlunda under vintern är ett tips att tolka. Tolkningen ger variation i träningen och kan vara riktigt jobbigt för både häst och människa. Dessutom är det roligt! Att susa fram efter hästen i mjuk pudersnö är något av det härligaste man kan göra. För att tolka behöver du en häst, en ryttare, en sele eller en brösta som fästs i sadelgjorden, tolklinor som är cirka fem meter långa (gärna med handtag) och var sin hjälm. Dessutom behövs ett par rejäla skidor så att det är lätt att hålla balansen, alternativt en snowracer eller pulka. Hästen sadlas och tränsas som vanligt, så att någon kan rida hästen. Efter det sätter man på selen. I vissa hästsportbutiker finns särskilda tolkselar att köpa. Ta det lugnt i början, och se hur hästen reagerar. Även den mest rutinerade häst kan bli misstänksam mot att matte eller husse har fått flera meter långa fötter. Dessutom låter ...

Nu har vi haft några veckor med väldigt kallt väder. Men i veckan vänder det och blir varmare och vi får snö igen. Mina fingrar och tår klarar inte alls kylan lika bra som hästarna. Men det är häftigt att se hur hästarna klarar kylan. Dom blir inte kall i -20 grader, utan pälsen ställer sig bara rätt ut och blir vit i topparna. Stoppar man in fingrarna i pälsen så är dom helt varm mot huden och riktigt varm under manen. Lite extra hö skadar inte eller givor lite tätare. Att äta hjälper hästarna att hålla värmen också, förutom pälsen. Men rider man hästen så blir läget något helt annat. Då är vi där och borstar bort viktigt stöv. Vi rider dom och dom blir svettiga. Då när pälsen är blöt/svettig, fungerar inte denna funktion lika väl.  Men torra hästar tål kyla väldigt bra. Blöta/svettiga hästar kan vi behöva hjälp lite på traven. Klipper vi hästen måste vi absolut hjälpa dom med värmehållningen, när det är så här kallt. Dom ser så runda och goa ut när pälsen står rakt ut. Dom tappar...

Tänk att det gått ett år sedan vi började höra talas om Corona. Jag minns dom första filmerna från "mat/djur marknaderna" från Kina som kom på Facebook. Vidriga, men aldrig kunde jag gissa att dom skulle medföra detta. Men den här tiden förra året fick vi tillbaka Thruma. Ett år har gått, det känns som om hon alltid varit hos oss. Hon är dräktig och det blir väldigt lätta ridpass, några veckor till, innan hon ställs av helt. Hennes träning består fortfarande i att hitta ett lugn. Hon blir lätt stressad, har svårt att varva ner.  Hon har lärt sig att gå lång och låg, vilket för henne nu förknippas med lugn skritt. Det är härligt att ha en "knapp", som betyder något positivt, när hon stressar upp sig. Hon kommer aldrig att bli en lugn eller lat häst. Hon är av naturen väldigt pigg och arbetsvillig. Men att finna harmoni är målet. Att inte komma hem efter en tur och vara helt svettig "av stress" är ett mål. Svettig kan man absolut bli men det skall man bli fö...

Borde verkligen åka till ett ridhus och träna. Ridit rakt fram och djupsnö alldeles för länge. Men min kropp och min hjärna har mentalt stängt av. Njuter av väder, snö och vinter. Men gick mentalt in i en ”snö”vägg i tisdags och har inte återhämtat mig än.  Orkar inte ens tänka tanken på att skotta fram transporten ur snömassorna. Den är lite härligt inbäddad. Hela gården är inbäddad. Jag och hästarna lever med gångar i snön. Infarten är skottad med traktor, i övrigt kaos. Ridsplanen gick utmärkt att använda fram till i måndags kväll. Nu är den fylld med över en meter snö. Tanken på att börja snöröja den, gör mig matt. Ett ridhus vore härligt.., Bilden: vår ridplan 

Idag kom Gneistis 3-dagarskurs, i augusti, på Wången ut. I år är det 20-årsjubileum. Det är strykande åtgång på platser. Redan närmare 20 anmälda, redan första dagen. Av 24 platser. Samma instruktörer som förra året dvs Gummi, Erik och Helen. Ska bli jättekul. Extra kul att ha något att se fram emot, känns som det var väldigt länge sedan som man gjorde upp en plan. Planerade något att se fram emot. Fy attan för denna pandemi. Så mycket den förstört. På bilden, tränartrion från förra året som även blir i år  

Vilken galen dag, från morgon till kväll. Jag har antingen pulsat i djupsnö eller skottat snö. Kroppen är fullkomligt slut. På vissa ställen är det över en meter snö. Började med att skotta oss ut ut huset. Det hade fullkomligt drivit igen. Pulsade mig sedan ut till stallet. Hästarna fick frukost inne. Det tog sin lilla tid att skotta utanför dörrarna så man fick upp dom och sedan ut med hästar. Hästar är olika. Stáli han galopperade runt med sina långa ben och tyckte dagen var underbar. Thruma har stått i vindskyddet hela dagen. Sandrós har stått vid grinden och längtat in. Nästa problem var att skotta sig en väg så man kom ut med skottkärran till dyngstacken. Så fort jag vände ryggen till så drev det igen på nytt. Både utanför husdörren och stalldörren. Bara att börja om. Tror jag gjort samma jobb 3-4 gånger. Vet inte hur många gånger jag varit ute och skottat fram hästarnas vattenbaljor. Om och om igen. När grannen var klar med sin traktor så bad jag en bön och fick låna den. Infart...

Minns ni denna bild, nu är det ca 150 dygn på båda våra ston... Efter 150 dygn börjar fostret växa med ett rasande fart, om ca 100 dagar väger det ca 10-15 kg. Det är nu spänningen börjar stiga, dag för dag, vecka för vecka. Vad gör vi nu, inget extra ännu, bara ger stona lite extra omvårdnad, tillsyn och kärlek, lagom motion och rörelse. Hovarna ses över som vanligt. Mot slutet när stona är tyngre, är vi extra nog. Men inte ännu. Vi har skaffat extra bra hö till just stona.

Det är så härligt att starta året med alla dessa lediga dagar. Att hinna rida hästarna i dagsljus och inte i mörker på kvällarna. Det är så härligt. Dessutom har vi fått massor med snö. Det blir mycket pulsa om man ger sig ut i oplogad terräng. Några grusvägar är dessutom plogade. Där är det så otroligt fint att rida nu. Hela jag mår bra av dagsljuset och friska luften. Dessutom kommer det sol från imorgon och några dagar framåt. Det gäller att ladda med D-vitaminer. Kallare grader är på väg också, så nu gäller det att plocka fram dom varma skorna och vantarna. Overallen är utan tvekan den bästa uppfinningen. Inte snyggt men så himla varmt. Känner mig som en jättebäbis, men det skiter jag i. Öronlappar är ett måste för mig. Älskar mössa men inte i hjälmen. Men det går bra med balaklava. Det är superskönt när det blåser och snöar. Hästarna och stallivet har verkligen lärt mig att klä på mig. Bättre varm än snygg :)