Min ridning

Hittills har alla mina Islandshästar lärt mig att rida. Rodi  lärde mig travtaktig tölt. Hraffa lärde mig skillnaderna i gångarter, spänd och harmonisk häst, Frida lärde mig grisepass. Gigja lärde mig älska tempo. Ómur har lärt mig rida pass. Meyla har lärt mig driva fast jag suttit på en het häst. Stáli har lärt mig lång och låg. Júni var den första hästen som vikxla . Självklart är detta hårddraget, dom har lärt mig så mycket annat också. Alla har dom utvecklat mitt tålamod, min finkänslighet och min ridkunskap.

Man tränar och tränar och hästarna lär sig så fort, mycket fortare än vad jag själv gör. Jag är lika fascinerad varje gång. Plötsligt kan och förstår dom. Då förmedlar dom känslan till mig.

Nu har jag fått tillbaka Thruma, har fått mig ett projekt. Hon är otroligt stressad, Känslig för tygel och skänkel. Hon blir dessutom arg, frustrerad och protesterar. Men det känns som om jag har verktyg i min låda som jag har erfarenhet av och kan plocka fram. Det dom tidigare hästarna har lärt mig kan jag nu använda.

Thruma har en klockren tölt. Tror faktiskt hon är den mest taktrena töltare jag suttit på. Men prio ett är att finna en harmonisk och lugn skritt. Det är det vi jobbar på nu.Att kunna rida in i halten med drivning och en igångsättning med eftergift, bjudning och drivning. Back to basic!