Björnrundan

I höstas berättade jag om Björnrundan. En favorit runda på ca 45 min i skogen. Upp och ner, kliva över stock och sten. En favoritrunda med unghästarna.

Riktigt gammal skog, kommer alltid att tänka på björn på en viss sträcka.

Så i höstas dök dom där eländiga plastbanden upp som betyder att det ska avverkas. Alltid lika trist.

 

Men den här gången dök det även upp andra band med texten Miljöhänsyn. Dom banden satt längst stigen?!?

Avverkningen gjordes och så här ser det ut nu. Kalhyggen är varken snygga eller roliga att rida på.

Ser ni stammen, ovanför Ómurs högra örtipp. På bilden ovan alldeles ovanför hans öra och på bilden nedan alldeles bredvid hans öra. 

Stammen dom lämnat kvar är ca 2 meter hög. Det är markeringen dom lämnat kvar längst stigen. Stammarna dyker upp med ca 10 meters avstånd. Fiffigt, inga problem att hitta stigen när man kommit på detta.

Stigen är helt fri från kvistar, stammar och sly. Går helt perfekt att rida på. Utsikten är inte lika trevlig nu som förr, men stigen är bevarad. Om 10 år kanske vi rider i en ungskog igen tills dess får vi vara glada att vi har stigen kvar.