Stormvarning

Irriterade ston

Lite trött i mössan idag. Det var Guldgala i Östersund igår och tycker att det skall ingå en ledig dag, dagen efter, för alla. Men så bra ska vi inte ha det. Dagen skall genomlidas sedan får vi helg.

Till helgen har det varnats för stormvindar. Trist, då jag ser fram emot att komma ut och rida hästarna i dagsljus.

Har åter börjat rida med min onda svanskota, lite smått. Måste korrigera mig, det är inte svanskotan jag har ont i utan ligamenten runt svanskotan. Så nej, jag kan inte operara bort svanskotan, så enkelt är det inte. Så istället blir det ett höj- och sänkbart bord på jobbet. Jag får inte sitta på jobbet 8 timmar och sedan sätta mig i sadeln och gnussa (naprapatens ordval) ett par timmar. Ska jag rida på kvällarna så måste jag stå på jobbet! Dessutom blir det en silikonkudde under baken när jag väl sitter. Om naprapaten får som han tror så ska jag vara ok om ca 12 veckor. Så bit ihop och hoppas på förbättring.

Hästarna kan inte vila i all evighet, dom behöver motion för att inte dra på sig massa sjukdomar dom också. Därför är det bara för mig att lida vidare med en ond svanskota och rida vidare.

Jag brukar ge mina hästar höstvila, i år blev det lite tidigare än vanligt men ungefär samma längd. Det trista är att denna gång känns hästarna supertrista att sätta igång. Dom känns stela, passtaktiga och framtunga.

Kan detta bero på att dom inte stått på hel vila utan att jag arbetat en hel del från marken med dom. Har jag gjort något fel? Eller hade dom bara behövt en fullständig vila. Är min ridstil annorlunda nu än innan? Jag vet inte, måste analysera lite...

Det var iallafall skönt att komma in i ridhuset och rida i onsdags kväll. Med mig hade jag Ómur. Men så otroligt dåligt som han gick har han nog aldrig gått. Hoppas vi är på botten just nu och inte är i en nedåtgående kurva. Nu hoppas jag att det sakta men säkert smyger sig uppåt.