Dom högre skolorna

Idag skulle jag skritta Stáli, för första gången efter några veckors vila. Skritt hade jag tänkt mig. Men...

Alla som följer, oss känner till Stális enorma skräck för renar. Han har helt sonika lämnat mig i skogen och sprungit hem, en gång. Det var så jag fick veta om hans fobi.

Vi har ganska mycket renar, där vi bor. Det sägs att samerna släppt 1000 st häromkring. Sen om det stämmer, vet jag inte. Men dom finns överallt. Oftast när man rider i skogen, hinner jag inte ens se dom, innan Stáli gjort en helomvändning. Han hör deras klövar, som knäpper.

Jag har flera gånger varit ut på span för att hitta dom på lite lämpligare ställen, än mitt i skogen. Men nej, vi stöter alltid på dom, på en smal snårig stig i skogen.

Men idag (plötsligt händer det) hoppade det ut en ren mitt på byvägen framför oss. DRÖMLÄGE!!!

Målet är ju att få honom att inse att den livsfarliga renen, är rädd för honom och går ifrån honom. Det blir Stáli som har överläge. Så blev det, höga snövallar, inga bilar (bad en bön till gud) och vi kunde ”trycka på”, förflytta renen framför oss.

Jag satt på en bomb, spänd som en pilbåge. Han gjorde alla högre skolor längst byvägen, piaff, passage, capriol osv Men det bästa var att renen gick framför oss, stannade och tittade, sprang några steg och stannade igen. Så här höll vi på. Till slut hoppade renen upp på snövallen och försvann. Den frustningen som kom från Stáli, kom ända från tårna.

Men så nöjd jag var. Vi fortsatte och faktiskt slappnade han av hyfsat, till slut. 

Gissa om vi fick träffa en till ren på hemvägen. Men läget att öva blev inte lika bra. Den renen var klokare och sprang tillbaka samma väg som den kommit.

Bild: Renen på bilden har ingenting med dagens händelse att göra. Jag höll i båda tyglarna och hade inte tid att fotografera.