Mörkt vid 17-tiden

Inatt ställde vi om klockan. Vet inte vad jag tycker om det egentligen. Men dagen idag känns evighetslång. Det blev mörkt redan vid 17-tiden och då var det mysigt att krypa inomhus och tända lite ljus. Massor med tid att varva ner. Men imorgon kommer jag inte tycka att det är lika kul. Då är det skymning redan när jag går hem från jobbet, tror jag. Nu blir det verkligen ridning i mörker på vardagarna. Får leva på onsdagar och helger.

Har lite smått börjat rida Júni. Tränar mycket från marken och sitter upp en stund som avslutning.

Med Már det blivit mycket tömkörning, med draglinor och hårda skaklar. Skall ta tag i hans inkörning igen. Han är inkörd för ett par år sedan men aldrig riktigt körd.

Med Òmur blir det mycket konditionsträning just nu. Vi skrittar mycket och sedan blir det långa sträckor i trav resp galopp i svaga uppförsbackar. När snön kommer och det blir lite mjukare finare vägar så återgår vi till lite bärighetsträning igen.

Bruno har jag ingen plan för och Birk kommer på undantag. Jag är helt ärlig med mig själv. Jag hinner inte med alla. Skulle verkligen behöva få ett par sålda. För hästarnas skull. Men ingen nappar på annonserna.

Júlia går i stoflocken. Har inte ens funderat på när jag ska hinna med henne.

4 av 6 är skodda. Nästan två för mycket, när man har ett heltidsjobb dessutom och andra intressen förutom ridningen.

Dessutom den mörka årstiden, med korta dagar...