Älskar skogen
Vi har några skogsrundor alldeles inpå knuten. Björnrundan, Bengan-Rådmanrundan, Holmflorundan mfl. Den jag allra oftast använder, när jag har ont om tid, är Björnrundan. Det är även den första rundan som unghästarna får bekanta sig med.
I vinter blir det ett minne blått. Idag när jag var ute där med Ómur möttes jag först av plastband som visade infart/utfart för dom som ska avverka. Skit, var min första tanke, gillar inte avverkning. När jag sedan kom längre in i skogen, den riktigt gamla delen av skogen, den med riktigt stora granar. Den delen som verkligen ger rundan sitt namn, Björnrundan. Den lite kusliga delen där man gärna sjunger eller visslar lite, just där blev jag ändå lite glad.
Där i den djupaste, finaste, äldsta delen av skogen stötte jag på annorlunda plastband. På dem stod det Hänsyn - Naturvård. Det betyder att dom som i vinter ska avverka denna fina skog ska försöka bevara stigen!!!
Skogen blir sig aldrig lik, under min livstid. Men jag kommer ändå att kunna ta mig fram, fast på ett kalhygge och om tio år i en ungskog. Något positivt i allt det tråkiga. Eftersom jag inte själv äger någon skog har jag aldrig förstått charmen med avverkning. I det fallet är jag en trädkramare. Vill ha riktigt gammal fin skog, det är mysigt.
Skulle jag äga skog själv skulle jag självklart tänka annorlunda. Så mycket pengar. Men men nu är jag glad att dom försöker bevara den fina stigen, som är gammal. Långt mycket äldre än mig.
Tror att det är många generationer från byn som vandrat denna stig för att ta sig ner till sina fäbodar i skogslandet. Själv har jag bara bidragit till stigens historia dom senaste 16 åren.
Jag är även en av dom som givit stigen sitt namn - Björnrundan. Det namnet fick stigen en höst, då toppen av en gigantisk myrstack försvann.
Kommentarer