Meyla

Arbetet med Meyla, 3 år, fortsätter här på hemma plan. Allt går jättebra, men det händer inte så mycket, så det finns inte så mycket att skriva om.

Eftersom kvällarna är mörka och jag har jobbat mycket, så har det inte blivit så mycket ridning. Jag vill inte rida unghästarna i mörker, då omgivningen är okänd, ridvägarna nya och med bl a massa billjus.

Så hon får följa med som handhäst, när jag kör och rider Gígja. Då lär hon sig omgivningen och får bygga upp lite kondis. Det är toppen att ha en häst som är lämplig att ta med handhästar på, det underlättar väldigt mycket när man har unghästar.

Sedan ägnar jag dom mörka kvällarna till tömkörning och tömlongering, hon lär sig att lyssna och koncentrera sig, längre och längre stunder. Hon blir lyhörd på kommandon, som jag sedan tar med mig i ridningen.

På helgerna när jag är hemma i dagsljus, så tar vi en tur i skogen. Leif får nu äran att följa med som sällskap på Gígja.

Meyla är inte ett dugg beroende av sällskap, hon går gärna före och kan till och med springa en bit i förväg. Hon är en riktigt skön unghäst!

Vi är inte ute varje dag, inte heller varannan, utan ibland blir det varannan och ibland hoppar vi över två dagar och ibland är vi ute två dagar på raken. Vi är ute när vi har tid och känner för det och njuter av unghästtiden.

Bilden ovan är från i november, när Meyla var hos Gummi. Gummi har gjort ett superfint grundarbete med Meyla. Jag är så nöjd!

Vi knäpper fortfarande fast tyglarna i repgrimman, genom bettringarna. Vi använder mycket röstkommandon i ridningen, inte så mycket skänklar eller tygelkontakt. Men vi böjer henne via tyglarna, så att hon behåller mjukheten och inte spänner sig, vi stannar henne via röst och tyglar.

Ser redan fram emot lillasyster Rakel nästa höst... Där har vi ytterligare en guldklimp! Sedan får vi inte glömma att snart kommer Ómur hem.